Önskelista

Folk i bloggvärlden gör önskelistor, jag tänker inte vara sämre.

Karolina önskar sig:
1. En cykel
2. Nya raggsockar

Woho

Jag kände på mig att brandincidenten var ett tecken på att något bra skulle hända. Mycket riktigt! Grattis till mig.

Burning down the house

Jag lyckades tutta eld på en stekpanna vid tillagningen av dagens middag. Jag har aldrig tidigare sett eld där den inte förväntats vara, så att ha en eldboll i mitt kök var väldigt skräckinjagande. Under de sekunder det tog mig att fatta vad som hände och slänga stekpannan i diskhon, som lämpligt nog var fylld med vatten, hann jag se framför mig hur inte bara mitt hem utan hela jävla huset brann ner. Jag kommer definivt vara försiktig med oljan i framtiden. Herre min frälsare...

Paranormal activity

Jag älskar att fylla dagarna med aktiviteter och vänner, men efter den här veckan sa kroppen stopp. På tok för många dagar då klockan ringt 04.00 och det sedan inte funnits någon tid att varva ner förrän läggdags ledde till vad jag misstänker var en smärre utmattning. Helgens aktiviteter fick ersättas med sömn och åter sömn, tills idag då jag förmådde ta mig in till stan och se en rulle med Jenny. Valet föll på Paranormal activity och resultatet blev två tjejer tätt ihop med händerna för ögonen längst bak i salongen. På hemvägen förberedde jag mig på att ligga vaken hela natten med täcket uppe vid ögonen, nu känns det som att ett avsnitt Arkiv X kommer skingra mina tankar och låta mig sova lungt. Om en av de där dunsarna som brukar höras från mitt kök väcker mig inatt kommer dock paniken vara total....

I'm alive

Jag saknar inspiration, den här aktiviteten känns inte vettig alls just nu. Hur som helst: Idag har vi haft kafferep.

Tilde och Jenny

Dagens mysterium

Det tog mig typ tio minuter att hitta två svarta strumpor i samma nyans. Eftersom jag tvättar alla samtidigt, lika ofta, har jag svårt att förstå hur detta går till.

Nu ska jag hur som helst strax gå bort till Annie och Bryan. För ett ögonblick tänkte jag att det skulle bli en skön cykeltur, men just det. JAG HAR INGEN CYKEL. Det får en bli en skön promenad istället.

Dagens outfit: paradisdräkt

Det är festligt när man på vägen till sin kvällsdusch svänger förbi ytterdörren för att kontrollera att den är låst och hivar upp den på vid gavel. Spritt språngande. Väldigt festligt.

Note!

Någon frågade hur jag visste att det var en tattare som stulit min cykel, så jag vill påpeka att när jag kallade tjuven tattare menade jag egentligen inte "en medlem av en socialt utstött folkgrupp som ibland avviker från majoriteten genom att inte vara bofast (och på felaktiga grunder trotts vara rasmässigt avvikande", som ordet i själva verket betyder. Jag menade bara en person som inte förstår, eller helt enkelt inte bryr sig om, skillnaden mellan mitt och ditt.
Då var det sagt. Nu ska jag göra en polisanmälan.

Att det ska vara så jävla svårt för vissa....

Dagens minus:
Ett jävla tattaräckel har stulit min cykel.

Dagens plus:
Katja är sjuk så vi har legat på en madrass på mitt golv med galet mycket mat, chips och dipp och glott på tv och gnällt över hennes förkylning och min stulna cykel. Hela dagen. Dessutom hämtade pappa oss i stan och skjutsade oss att hämta Svinpäls hos Jenny, vilket var hiskeligt skönt.

(Ja, det är inget plus att Kata är sjuk, alltså.)

Den där Sandri alltså!

Det är väldigt fint när man får en present och den innehåller något man inte visste existerade, men i samma ögonblick man ser prylen känner man att man måste ha. Och då har man den redan i handen. Det är förstås roligt enbart pga den faktiska saken man fått, men det som värmer mest är ju ändå att någon tänkte på en och visste att man ville ha just den saken, innan man visste det själv. Detta hände när Sandra gav mig Jonas Karlssons novellsamling Den perfekte vännen. Hon hade med stor sannolikhet min attraktion till denna granna karl i tankarna, men jag ser verkligen fram emot att läsa boken. Jag har fått för mig att han är fin och sympatisk och att hans texter ska vara detsamma.

Tack!

Paris i mitt hjärta

Jag är hemma, jag lever och jag längtar tillbaka. Jag orkar inte gå loss på information om resan just nu, kanske imorgon. Sandra åkte hem till småland ikväll och jag sitter och tänker igenom resan med två ångers-moment.

1. Att vi inte tackade ja till det där glaset med okänd dryck vi blev ombedda att stanna och dricka i en kyrka vi helt sonika traskade in i (i jakt på en toalett). Kanske hade det varit fint att prata med lokalbefolkningen en stund?

2. Att jag inte skrev upp vad den japanska tidning hette som fotade mig till dess streetstyle-sidor. Jag googlade i all hast nu och det finns ungefär en miljard japanska mode/streetstyle-tidningar. Jag kan nog glömma att få tag på den.

Utmattad

Igår efter läggdags:
Jag: Skrivaren funkar inte! Jag kan inte skriva ut våra biljetter! Jaha! Nu får vi stanna hemma!
Sandra: Så, några restips jag läste om. 1. Lägg ett a4-papper med.....
Jag: Det funkar inte! Nu har vi inga boarding pass och får inte stiga ombord på planet! NU blir det inget!
Sandra: ....namn och adress överst i väskan. 2. Sätt ett.....
Jag: Det gåååååååår inte!
Sandra: .....hänglås på väskan...

Ja, såhär går det till när jag ska hantera tekniska prylar när jag är utmattad. Vilket jag är jämt och ständigt nu för tiden. I måndags började jag grina för att personen på Com hems kundtjänst var inkompetent. Efter att jag vi lagt på såklart. På måndag behöver jag sova ut en smula, Sandra. Och om inte förändringen jag hoppas ska ske efter jul sker, får jag ett nervsammanbrott. Jag klarar inte desa tidiga morgnar mer. Åhå.

The leader of the pack

Häromdagen sa Sandri att det var 7 grader i Paris. Idag säger mamma att det står 14 grader i lokaltidningen medan jag precis läste i bloggvärlden att det är 20 grader och sol. What to pack?

tk

Jag sitter i telefonkö.

Uppdatering: Efter typ 20 min i kön var jag nummer tre. Då bröts samtalet. Nu börjar jag om, med 60 personer före mig i kön. Kanske kunde Com hem anställa ett par kundtjänstmedarbetare till? Och kanske kunde de vara så crazy att de utbildar den personal de har, så att de faktiskt vet hur saker och ting funkar när man väl får prata med någon. Inte undra på att de utsetts till sämst i hela jävla världen... Åh.

Ps

Ps: Det är synd att min flygrädsla ger mig dödsångest innan varje resa. Det förtar liksom lite av känslan.

Uppdatering: En pilot har gripits då han tänkte flyga full. Se. Jag har läst mycket om störda piloter på senaste tiden. Två somnade och missade flygplatsen, två började slåss.... Det är galenskap att sätta sig i ett flygplan med en pilot man inte vet om man kan lita på. Jag noterade när jag åkte buss hem från Småland i söndags att föraren var tvungen att göra alkotest för att kunna starta bussen. Det är ju positivt, men säger inget om honom som förare i övrigt. Jag antar att man inte kan kräva hur mycket som helst, men när flygbolagen anställer så pass dumma människor (att de super, slåss och sover på arbetstid) blir man ju lite fundersam... Det här med Paris kanske är en dum idé ändå.

Två dagar kvar...

Jag förtjänar att vara trött då jag la mig efter läggdags igår. Läggdags är helst vid åtta, absolut senast nio. Igår somnade jag nog inte förrän 21.20. Hemskheter!

På fredag morgon åker jag till Paris. Jag är, i vanlig ordning, fruktansvärt rädd för flygresan och har nu börjat fundera över hur jag ska klara mig utan dinkelmüsli till frukost. Inget håller mig mätt som dinkelmüsli. Kaffe och croissant är kanske det självklara valet av frukost i denna underbara stad, men jag vill snarare placera det i kategorin fika. Äh, i själva verket ser jag bara fram emot att gå på paris gator igen. Med eller utan frukost i magen.

Tv-star

Idag blev jag stoppad av en reporter och en kameraman som bad mig ställa upp i ett inslag om bloggar som ska visas i programmet Efter tio på torsdag. Jag skulle svara på lite frågor och inslaget skulle bara vara några minuter (och visas väl dessutom när de flesta jobbar), men jag krånglade mig ur det hela och lommade kvickt därifrån. Jag vill inte vara med i tv. I synnerhet inte med gult hår.

Mörker och åter mörker

Tidigare idag i elektronikaffären hörde jag plötsligt en av mina favoritlåtar med Depeche Mode och yttrade glatt orden "åh, vad bra musik ni spelar!" till killen i kassan. Han tittade frågande på mig och det dröjde ytterligare några sekunder innan jag fattade att det var min mobil som lät.

Är det mörkret som får ens hjärna att helt sluta funka? Jag ser inte annat ljus än det från lampor förrän efter avslutad arbetsdag, och då har jag redan hunnit bli så degig att det lilla ljus man får ändå inte hjälper. Underbara höst.

Uppdatering

Inte för att jag varit så aktiv här att någon kommer undra vart jag tar vägen, men jag tänker nu cykla bort och lämna in min dator på felsökning. Imorgon åker jag till Småland och på måndag bör jag kunna hämta den igen. Krävs någon fix av den lämnar jag in den på torsdag nästa vecka, för på fredag åker jag till Pariiiiiiis. Det ska bli så underbart, inte enbart för att jag längtar till staden, utan också för att det här blir den första resa Sandra och jag gör tillsammans, trots att vi känt varandra hela livet. Det ska bli så himla fint.

But why?

Och på allvar. Varför envisas sköterskorna med att sätta en enorm jävla tejpbit över bomullen de använder för att stoppa blodet när de tagit blodprov på en? De gör sjukt ont att ta bort. Något som får mig att tänka på förr i tiden, då de använde klisterlappar när de gjorde EKG, som även dom skulle slitas bort. Väldigt smärtsamt. Man var helt skinnflådd över hela bröstet i dagar efteråt.

Idag har jag....

Jag har haft två dagar ledigt och det känns såhär i slutspurten som om jag haft en riktigt bra helg. Vilket jag väl har, på sätt och vis. Igår sov jag ut och steg sedan upp och bakade kakor. På eftermiddagen mötte jag upp Katja, vi promenerade till Moderna och kikade på Dalí-utställningen. Detta följde vi upp med en bio samt två glas vin i gamla stan för att sedan avrunda med ytterligare två glas vin på söder. Jag vaknade med en lätt bakfylla, kilade bort och tog ett blodprov och promenerade sedan på söder hela eftermiddagen. Nu avslutar jag ledigheten med att göra vegetariska minipiroger och sedan ska jag titta på Efterlyst på tv3 play. Jag älskar Efterlyst.

Så, nu har jag provat att "idag har jag....-bloggat". Det var inte så kul.

Sandra, jag vill inte sätta tankar i huvudet på dig, men.

Vi ska flyga till paris fredag 13:e. Jag är inte skrockfull egentligen, men hör ändå mig själv påpeka detta varje gång någon frågar om resan. Tilde hävdar att det vore alldeles för klyschigt att krasha den dagen, och menar att jag inte ska oroa mig.
Det är då jag inser precis vad som kommer hända. Det går upp för mig. Vi kommer överleva ditresan och pusta ut, fira, hoppa högt över att det gick bra. Och sen krashar vi på hemvägen. Vore inte det ironiskt?

Paris

På hotellet i Montmartre häromsistens bodde ett äldre par som var morgon hade med sig varsin bok till frukosten. Sedan satt de där och läste, utan att säga ett ord till varandra. Det tyckte jag var fint. Tanken slog mig precis att Sandra och jag kanske kommer se ut ungefär så om en och en halv vecka, på ett annat hotell i Montmartre. Snabbt kom jag dock på att vi inte bokat frukost på hotellet, det känns betydligt mysigare att slå sig ner på ett gemytligt café längs vägen någonstans och ta sig en kaffe och en croissant och njuta av atmosfären. Och inte tänker jag bära runt på någon bok hela dagarna heller. Det finns förhoppningsvis ingen tid att läsa, bara platser att besöka och saker att se. Och oh så jag längtar. Samma stad, en annan årstid.

Glasögonsnake

I fyllan och villan i lördags köpte jag nya glasögon. En smula nervös anlände jag idag till arbetet för att prova dom och det var inte utan en viss rädsla för att de inte skulle se riktigt lika tjusiga ut en grå tisdagseftermiddag som en härlig lördagskväll kantad av gratis alkoholhaltig dryck. Nu sitter jag trots detta här, nöjd med både utseende och känslan av att vila ögonen en smula. Min katt tittar dock väldigt tveksamt på mig och ser ut att vilja fråga mig: "vem är du och var har du gjort av min kompis?"

Hur var det nu...?

Bloggtorka.

Dagens lunch

Under min vanliga arbetsdag har jag lunch kl. 9, vilket kan anses tidigt för lunch, men vid den tiden har jag varit igång i fem timmar och är i stort behov av energi. Då jag vid läggdags igår insåg att jag glömt fixa matlåda slängde jag ihop en snabb hacksallad på grönsaker och blandade bönor. Så enkelt, men ack så gott. Och som jag längtar till lunchen. Inte förrän halv tio idag.
I kväll äter jag hemma hos Erika. Det blir, trots vår fem år långa vänskap, mitt första besök hemma hos henne. Mycket spännande. Nu ska jag till jobbet.

Kvällsvickning

Paketet jag skickade hamnade i Sandras brevlåda och innehöll en bok jag tyckte hörde hemma i hennes bokhylla. Jag fann den på Myrorna, där jag senaste veckan hittat så himla många bra böcker för 20 kr styck. Jag tror jag köpt tio nya, som jag alla vill läsa på en gång. Det som sätter käppar i hjulet är min orkeslöshet, trots att jag sover åtta timmar per natt trillar ögonen nästan ihop så fort jag slutat jobba. Jag har börjat undra om det har med min kost att göra, och beslutade att från och med nu äta fyra rejäla måltider om dagen. Jag kan slarva väldigt mycket med det där, och kanske tar det ut sin rätt? I detta nu ska jag göra kvällsmat. Mackor och o'boy om aftonen är så undeskattat. Och så ska jag se Grizzlyman, som flertalet personer tipsat mig om under en längre tid, men jag har inte fått arslet ur tidigare.

Så sorgligt

Åhå, kollegor. DETTA fick ju inte hända.
Dessa underbara herrar är stammisar på min arbetsplats, de är så bedårande och trevliga att man vill stoppa dom i en låda och ta med dom hem. Var gång en av dom kommit in ensam har hjärtat bankat lite snabbare och man har oroligt frågat "är allt bra?" och hoppats att den icke närvarande tvillingen bara ligger hemma med en förkylningen. Vilket han alltid gjort. Till nu.

Is this it?

Igår var Annie och Bryan här. Godnatt.

Äta bör man

Dagens frukost: Fyra rostade mackor med gurka och ett glas o'boy. Inte speciellt kreativt.

Jag äter inte smör på mina mackor, utan laktosfri creamcheese, och när jag var i mataffären häromsistens såg jag att de fått in sådan med vitlökssmak. Kul med variation, tänkte jag, men ack så fel det känns att starta dagen med vitlök. Inte bra alls, faktiskt.

and by the way...

Nu när ämnet ändå är uppe vill jag passa på att ställa en fråga som jag inte verkar kunna sluta undra över. Jag vet att man aldrig fick veta, men är det någon som kan svara på vem som misshandlade Dr. Jacoby? Jag tycker av någon anledning att det känns som att det skulle vara Bobby, men hann befann sig ju på annat håll. Det måste varit mördaren? Eller? Katja?

Undra om pappa vill lägga in sånt här golv i min våning. Det skulle göra mig glad.

Falling

Om jag var sugen på att se The edge of love när jag satte på den tidigare ikväll, blev jag än mer exalterad när jag i förtexten såg att Angelo Badalamenti skrivit filmmusiken. Det blev en besvikelse, jag minns inte ens musiken från filmen såhär en timme senare. Jag insåg att jag inte hört speciellt mycket av honom, jag har nog baserat hela min uppfattning om honom på musiken han skrev till Twin Peaks, vilken är bland det vackraste som finns. Jag tror inte att någon annan musik gett mig så starka känslor. Kanske låg David bakom inspirationen....?

Hur som helst så gillade jag filmen, och även om det egentligen inte handlade om öppna förhållanden så kände jag åter den där dragningen mot sådana. Är det inte fint med människor som är så trygga att de ger utrymme för de de älskar att även älska andra?

Sommardåd

"Skolgrabben Todd är en helt vanlig amerikansk kille. Men när han upptäcker att en gammal tysk som bor i närheten är en nazist som kommit undan rättvisan, blir han besatt av Ondskan..."

Redan efter dessa två meningar stod det klart att jag skulle lämna second hand-affären tio riksdaler fattigare, med min första bok av Stephen King i väskan.

Oj oj oj...

Dagens beslut: sortera böckerna efter färg eller författare?

Paket

Det är förstås en del av mina vänner som läser den här bloggen, men jag har uppfattat att det också finns en del av er som jag inte alls vet vilka ni är. Det är föstås helt okej, men det vore ack så roligt med en kommentar även från er någon gång.

På fredag kommer förhoppningsvis detta spännande paket dimpa ner i en brevlåda tillhörande en av er jag vet läser. Se, det lönar sig att läsa min blogg.

I'm so sleepy...yeah...

Jag beslutade att unna mig själv att vara vaken till tio ikväll så jag får se Efterlyst. Det är kanske inte att unna mig något egentligen, för när klockan ringer vid 04.10 imorgon ångrar jag det bittert. Imorgon ska jag dock bara jobba till elva, så jag får leva med det. Poängen var hur som helst att jag inte vet om jag orkar hålla mig vaken. Jag sover så himla mycket nu för tiden, ofta från 20 eller 21 till 04 och så en halvtimme mellan 9-9.30 på jobbet, och ändå är jag konstant trött. Är det såhär det ska vara?

Milk

Jag har drabbats av en mindre besatthet av o'boy, vilket är konstigt då mjölk alltid varit bland det värsta jag vet. Mina föräldrar har aldrig tvingat oss ungar att äta eller dricka något vi inte tyckt om, vilket fick konsekvensen att jag aldrig drack mjölk, åt kött, fisk, potatis, grönsaker...ja, jag åt i själva verket inget annat än pasta. Med en enorm mängd smör. Och jag menar det bokstavligt. Stackars mamma och pappa.

I dream of yesterday..

Igår jag gick jag rakt in i en vägg. Jaha, nähe.

Uppdatering: Ja, bokstavligt talat alltså. Inte som i folksjukdomen.

Nervöst

Imorgon äger första lektionen i franskakursen jag ska gå under hösten rum. Jag är hemskt nervös då jag knappt kan ett ord på franska och lider av lite social fobi som gör nya situationer med nya människor väldigt stressande. Under de kurser jag gått efter gymnasiet har jag sett ett tydligt mönster i vilket jag sitter längst bak i klassrummet och håller tyst. Kanske borde jag utmana mig själv att bryta det mönstret den här gången. Lättare sagt än gjort, förmodligen.

Nej.

Tänk att några timmar med en person som verkar ha en negativ inställning till det mesta här i världen kan vara så nyttiga för en. Sällan känns det viktigare att bli den raka motsatsen.

Öl eller o'boy,

öl eller o'boy, öl eller o'boy.....?

The September Issue

Igår hade Erika gratis-biljetter till The Septermber Issue, och var gullig nog att ta med mig. Det var ingen film jag suktat efter att se, och skulle aldrig betalt pengar för att gå på den. Det tycker jag inte någon annan ska göra heller. Den gick i princip ut på att folk kom med ideér som Anna Wintour inte gillade och kvinnan som i själva verket framstod som den begåvade var bitter. Med all rätt. Varför någon över huvud taget skulle vara intresserad av den här kvinnan (Wintour) är mig en gåta. Hur som haver så åt vi en asiatiskt buffeé efter och kom över det hela.

Fem månader senare...

Skrivet 1 maj 2009:

• I tisdags kväll somnade jag i enbart trosor men vaknade på morgonen iklädd linne. Stort frågetecken.
• Jag tyckte jag behövde testa något nytt och köpte ett par höga klackar igår. Stapplade sedan iväg till Riche iklädd dessa och gillade läget oväntat mycket. Kanske för att vi haffade ett bord och satt ner. Även för att jag trivs förträffligt uppe i höjderna runt 185 cm.
• För de som inte har turen att få Arkiv X serverat på dvd sänds det nu åter på tv4. Det har hunnit till mitten av säsong 1, så det är inte för sent att börja slå på tv:n kl. 01:05 på vardagar.
• Nu är det 1 maj och officiellt vår. .

1 oktober 2009:

• I tisdags natt somnade jag i en enorm t-shirt och vaknade i densamma.
• Idag går jag tillbaka till affären med klackarna då både höger- och vänsterskon har gått av på mitten. Det kan väl knappast räknas som vanligt slitage, under en tid på fem månader? Jag har då rakt aldrig varit med om det tidigare. Nähedutack, någon måtta får det vara.
• Arkiv X har nu hunnit till avsnitten då Scully är försvunnen. För första gången...
• Nu är det 1 oktober och officiellt höst

Wild and crazy?

Jag har under den senaste tiden kännt ett stort behov av att rensa ur i mitt liv. Slänga prylar jag inte behöver, organisera mitt hem så att jag lätt kan hålla ordning och hitta det jag letar efter. Få bort all smuts. För att illustrera exakt hur stark den här känslan är ska jag nu beskriva händelseförloppet i mitt rum under förmiddagen. Jag: dammsög, moppade golvet, dammsög, moppade golvet, dammsög, piskade mattan ute, moppade golvet. Något maniskt, men ack så rent det blev.

Hur som helst har denna mani även nått min kropp. Jag känner att mitt färgade hår är ett överflöd, att det borde återfå sin naturliga, blonda färg. Jag hade bokat en tid hos frissan redan i måndags om det inte vore för att det kommer bli ett himla jobb och mycket förstört hår, vilket innebär att möjligheten att ångra sig inte finns. Sedan får det vara blont i år efter år tills det hämtat sig från chockbehandlingen. Och hur mycket jag än vill vara impulsiv och crazy så är jag fruktansvärt tråkig och förnuftig och tänker igenom allt om och om igen och ältar tills mina vänner inte vill veta av mig längre. Sådan vill jag inte vara. Så kanske ska jag ringa Vivvi det första jag gör imorgon och se om hon kan klämma in mig nästa vecka. Bara sådär. Utan att tänka mer på konsekvenserna. Det vore nyttigt för mig.

Härligt om hösten

Det mest positiva med den nyanlända hösten är att det, trots att jag har fönstret stängt, är lite kallt i lägenheten. Sådär lagom kyligt när man kryper ner under täcket om aftonen. Det är en underbar känsla, när jag var liten brukade jag lägga mig i mina föräldrars säng och värma upp mammas sida åt henne när det var läggdags. Pappas sida var förbjuden frukt, han uppskattar liksom jag att kura ihop i en kall säng. Det är kanske något jag ärvt av honom. Det och min kärlek till chips.

Blond?

Min pappa har flera gånger uttryckt sin önskan om att hans enda dotter ska trolla tillbaka sin naturliga (blonda) hårfärg. Ja, han har faktiskt gått så långt att han lovat att betala för hela kalaset. Jag tvivlar dock på att han insett exakt hur dyrt den kan bli, och även om han gjort det -kommer man sig ens för att ta emot pengar av sin föräldrar i den här åldern? Jag ser nog hellre att de unnar sig något själva för sina hårt inarbetade pengar. Hur som helst så funderar jag på allvar på att göra pappa Janne till viljes, för egna pengar. Vad tycker ni?

Ja? Nej? Den här frisyren är förstås inte aktuell. Men färgen.

Dagens tips

Ett tips till alla som, liksom jag, konfunderas över hur det allt för ofta plötsligt bara finns en strumpa kvar av det ursprungliga paret - titta i förra årets raggsockar.

Kkkkonstapel

Kommer hem från bullkalaset och möts av en konstapel som lyser med ficklampa bland träden på min gård. Går över gården och ser att några grannar står ute och pratar och tänker att "men det är väl typiskt, så jävla svensson-nyfiket, gå ut och snoka så fort det händer något" och rotar sedan extra länge efter nycklarna i väskan medan jag sneglar mot polisbilen på parkeringen....

Rulle och bulle

Igår såg jag Inglourious Bastards på bio, jag orkar inte gå loss på en recention men har man en stund över tycker jag absolut man bör gå och se den. Nu ska jag kila bort till Annie och Bryan och äta bullar och dricka saft. Jag är äckligt torr i halsen och vaknar i tid och otid om nätterna av att jag sätter i vrångstrupen och kippar efter luft tills jag blivit klarvaken och inte kan somna om, så om det inte vore för allt socker jag misstänker kommer finnas i bullarna hade jag nästan oroat mig för att somna vid bordet i afton. Jag är ingen speciellt artig person, men riktigt så lågt vill jag inte gärna sjunka.

Itsy bitsy spider

Jag har en mardröm, som jag aldrig drömt om natten men ack så ofta dagtid. Den består i princip av en vägg och ett flertal spindlar. Just det fick jag uppleva igår - tre enorma spindlar bredvid tvättstugedörren. Jag greps av fullkomlig panik och ställde mig i duschen i en halvtimme för att försöka duscha bort känslan. Kanske hjälpte det lite, men skadan var redan skedd och jag flög upp och letade spindlar på väggar och i taket ett antal gånger under natten.

För ett tag sedan fann jag en giganstisk spindel i min diskho. Det blir alltid totalt kaos i min hjärna när jag ser en spindel i mitt hem. Jag fixar inte att ta död på den, men kan heller inte lämna den. Den här gången försökte jag dränka den, men den smet ner i hålet. Jag sprutade varmvatten i tio minuer och staplade sedan porslin över hålet. Några dagar senare flyttade jag på porslinet och sprutade ännu mer vatten. Just in case. Mamma berättade om sitt trick idag. Hon använder dammsugaren för att få undan spindeln och låter den sedan stå på i en halvtimme. Därefter täpper hon igen röret. Just in case. Andra tips? Dessa fobier är djävulskap.

Frånvaro

Om jag lyser med min frånvaro här på bloggen ett tag framöver är det förmodligen för att min dator verkar sjunga på sista valsen. Då jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att lägga pengar på elektronik ska jag lämna in den och se om de kan fixa och trixa så att den blir som ny. Jag hoppas innerligt på det.

Jag raderade precis en beskrivning av mitt känslotillstånd just nu, för det hör inte hemma här. Eller gör det?

Dagens present

Klockan är fem minuter över sovdags. Jag ligger mycket riktigt i sängen och borde lägga undan min bok, släcka lampan och blunda, men vetskapen om att andra delen av Mannen under trappan sänds om tio minuter får det att ta emot. Planen var att spela in avsnittet och se det imorgon, vid en lite tidigare timme, men åh. Så nära, så spännande... What the hell. En klok människa* menade att man ska ge sig själv en present varje dag. Inget planerat, inget speciellt. Bara unna sig något. Som att se andra delen av Mannen under trappan, trots att det är sovdags.

*Det kan vara så att det var en påhittad figur i en viss tv-serie som levde efter denna regel.

Tant

Idag blev jag kallad "tant" på jobbet. Jag tyckte det var festligt och skrattade gott. När jag nu låg här i godan ro och läste och insåg att jag har mina läsglasögon på halva näsan för att kunna se både på långt och kort håll tyckte jag inte det var så roligt längre. Kan det bli mer medelålders? Nej, jag får nog lägga lite tid (och pengar) på att hitta ett par bågar jag gillar så jag kan få mina rediga glasögon någon gång. Jag är trots allt inte ens 25 år fyllda. Den där looken håller inte.

De här glasögonen är dessutom gräsligt fula.

Hur var det nu...?

Jag tycker verkligen att missbruk av alla de slag är hemskt. En sjukdom. Jag känner med personerna som hamnat i det och inte kan ta sig ur det, jag tänker att de måste må förfärligt och undra hur sjutton det kunde gå så fel. Jag känner med deras anhöriga, för alla har de människor som älskar dom. Föräldrar, syskon, kanske till och med barn, som oroar sig varje sekund, varje dag. Som om inte detta vore nog ska de handskas med andra människors fördömande och skuldbeläggande. Men, när det går så långt att de stjäl från, och kanske till och med skadar andra, för att ha råd med sina droger, då blir jag kluven. Två gånger på kort tid har jag varit på plats när gamla människor (helt chanslösa) blivit bestulna på sina värdesaker, däribland nycklarna till deras hem, av en missbrukare här i förorten. Själv blev jag rånad på min arbetsplats av en missbrukare som behövde pengar att financiera sitt missbruk med. Jag förstår att deras kropp helt enkelt måste ha det den är beroende av, men att utsätta andra för ett brott som kan orsaka en sådan oro att de knappt vågar gå ut, gå till sin arbetsplats eller kanske rent av sova, det kan väl aldrig vara okej? Har inte dessa människor, missbruket till trots, själva ett visst ansvar att be om hjälp när det gått så långt? Kan man ställa dom till svars och bli riktigt jävla förbannad?

My log does not judge

Hemskhet, men jag är sugen på en ny omgång av Twin Peaks. Den här längtan verkar dyka upp var höst. Jag tycker inte det gör någonting.

Fan!

Jag skulle behöva någon som talade lungt och sansat till mig just nu.

Leopard

Sjukdomen jag drabbats av är bara en förkylning. En väldigt kraftig sådan med inslag av feber, men ändå bara en förkylning. Som den person med hjärtproblem jag ändå är, påverkar en infektion i kroppen mer än önskvärt. När jag tidigare i afton cyklade bort till affären, en cykeltur som jag gissar tar mindre än två minuter, var jag så slut att benen nästan vek sig under mig. Är det så gamlingar känner? Om så är fallet borde jag verkligen höja min tolerans för dessa.

Det var inte detta jag skulle komma till, utan att luften var så underbart frisk. Kanske för att jag legat inne ett par dagar, men förmodligen för att hösten är här. Det är bra för då får jag snart använda min höstjacka. Den är leopardmönstrad. De som kännt mig länge kan intyga att jag alltid älskat leopard (Sandra?), men tyvärr är det ju så att det är först när plagg är på modet som man hittar granna exemplar. Just detta fick mig att tveka lite till inköpet, men så insåg jag att det var trams av mig att låta modet påverka vad jag har på mig och inte. Det här inlägget är meningslöst, jag feberyrar nog.

Min granne Kwådd

En gång, efter en jobbig natt med ovanligt mycket skrik nerifrån, ringde jag min hyresvärd och bad att få lämna in ett klagomål. Det fick jag inte, men jag fick gärna komma med "synpunkter". Jag kom så med en "synpunkt", och efter detta fick jag för mig att min granne fått nys om det hela och att han även skulle vara fullkomligt galen. När jag såg Mannen under trappan i söndags och Kwådd i slutet kom flygandes mot dörren när Fredrik tittade ut genom titthålet insåg jag att det är precis vad jag förväntar mig av min granne. Fullkomligt idiotiskt, jag vet. Och kan man ens heta Kwådd?

Jord skall du åter bli...?

Jag har de senaste åren verkligen menat att få ordning på det här med vad som ska hända med mig om jag lämnar in. Eller när, givetvis. Mest för att göra det enkelt för de jag lämnar efter mig, för att de ska slippa fundera över hur jag ville ha det. Men trots att det känns viktigt orkar jag aldrig riktigt sätta mig ner och verkligen tänka igenom det hela. Det är så många beslut att fatta och mig kvittar det ju egentligen, jag kommer ju ändå vara död. Härligast vore väl att få sin aska spridd på ett trevligt ställe (för guds skull inte i vatten!), men jag gissar att man inte får sprida aska var som helst i sverige. Vad ska det föreställa för trams?

Karljävel

Jag är en hårsmån från att gå en trappa ner och säga ett par väl valda ord till mig granne. Kanske till och med ta till våld. Jag förstår inte riktigt vad det är för fel på karln, kanske har han helt enkelt inte hängt med i utvecklingen och tror att han måste skrika så högt han bara kan i telefon för att personen i andra änden ska höra honom. I själva verket tror jag dock bara han är smått korkad och har missat allt vad hänsyn till andra heter. Och ja, jag är sjuk och väldigt lättretlig, men jag är minst sagt trött på hur han håller mig vaken om kvällar och nätter och överröstar varenda film jag tittar på med sitt eviga gapande. Åh.

Uppdatering 44 minuter senare: gubbjävel!

Luck?

När jag diskade tappade jag tre glas, och inte ett enda gick sönder.
Jag kanske borde springa ner och köpa en lott.

Dagens bild

Jag vill tillbaka. NU.
Jag vill påpeka att jag inte brukar gå omkring med min kamera kring halsen som den stereotypa japanen. Nej, jag är typen som slänger den sådär lite lagom nonchalant över axeln. På höjder som denna (andra våningen räckte fint för mig) håller jag dock stenhårt i ALLT. So not cool. Whateva!

Scener ur ett äktenskap

Igår kväll när jag kröp till kojs la jag pappas laptop på magen och såg de två sista avsnitten av Scener ur ett äktenskap. Betyg: 4 av 5. Jag tror inte snuvningen på den fulla potten beror så mycket på seriens innehåll som på mina förväntningar, som var skyhöga då många sagt att de blivit knäckta efter att ha sett detta verk av Ingmar Bergman. Att sedan skilsmässostatistiken, i alla fall i Danmark, steg när serien visades på tv trodde jag var ett tecken på att jag skulle få se något nytt, att mina vyer skulle vidgas. Vad jag såg var dock ett dåligt äktenskap, som såg ut precis så som jag tänker mig att så många dåliga förhållanden ser ut. Detta till trots blev jag förstås känslomässigt engegerad i Johans och Mariannes liv och kände deras ångest som om den vore min egen. Och kanske tänker jag att folk kan lära sig något.

Dag 1

Det är bara jag som har semester än så länge, men det gör inte så mycket, jag tycker om att roa mig på egen hand. Jag har haft en fin dag och inleder nu de sista timmarna med att börja titta på Scener ur ett äktenskap och götta och unna mig med detta:
Vi tar en närmare titt:

Jag lyckas summera det bästa av semestern såhär på första dagen. Martini och vattenmelon.

Breakfast at Högdalen

Det har inte riktigt sjunkit in att jag har semester i 4.5 veckor nu. Jag har faktiskt inte fattat det alls, men jag började den iaf precis som planerat; med en stor frukost i lugn och ro. Det fick ta precis den tid det ville, vilket är huvudregeln den här semestern. Oavsett dagens aktiviteter så ska en riktigt god frukost intas innan de påbörjas. Trams, kan ni tycka, men när jag vanligtvis stiger upp vid fyra på morgonen är det sällan jag går ut i köket, gnuggar händerna mot varandra och med stor aptit frågar mig "oohh, vad ska vi slänga ihop för smaskigt idag då?"

Ett dygn kvar

Imorgon är min sista arbetsdag. Pretty fucking great.

Love is in the air

Jag har jobbat i helgen men haft ett underbart veckoslut ändå. I lördags åkte Annie, Bryan, Frida och jag till Sardin i Skanstull och åt tapas och drack sangria. Mycket gott och mycket trevligt. Igår kväll var det picnic på Långholmen, en himla härlig tillställning som såg ut ungefär som följer:

Det började i vanlig ordning med en japan som gjorde såhär....

...och fortsatte med två japaner på detta vis...

...för att sedan sträcka sig såhär långt. Ja jag säger då det. Mycket ska man va med om.

Jag fick spurta hem från jobbet och handla lite och slänga ihop en sallad och sedan köra en lika kvick spurt tillbaka in till stan. Det gick bra.

Annie och Bryan är nyförlovade och fantastiskt förälskade!

Trevligt folk

A och B.

Om dessa två gör slut slutar jag nog tro på kärleken.

Fler bilder, även från lördagen, finns att se på Annies blogg, som ni hittar här. När jag tittade på hennes bilder slogs jag av hur fantastiskt snygg hon är. Ibland glömmer jag det, som om jag vant mig för att vi ses så ofta. Sedan Bryan gick ner på knä i Paris strålar hon ännu mer. Det är fint tycker jag.

Plausible

Jag har bokstavligt talat skrikit "det heter POSSIBLE!" rakt ut mer än en gång när jag trott mig höra Scully säga "it's not plossible!". Då hon yttrar dessa ord väldigt ofta har det nästan drivit mig till vansinne, men jag har inte haft intresse nog att kolla upp det hela. Mitt liv blev lite enklare när jag igår såg filmen Funny games med engelsk text (filmen är tysk) och ordet plausible dök upp i rutan. Jag har aldrig uppfattat att detta ord finns, men det betyder rimlig och jag är hemskt lättad över att vi rett ut detta. Nu drar vi ett streck över det här och går vidare.

(Jag rekommenderar er för övrigt att se Funny games.)

Ännu ett meningslöst inlägg

Jag pratade med en vän om åskan och berättade att man inte har åskledare när man bor i villa. Hon trodde mig inte, men så är alltså fallet. Jag tror inte det är något unikt för min familj, men det första som hände i vårt hus när åskan gick var att man drog ur sladdarna till de elektroniska prylar man var rädd om, eftersom det hände att både telefoner och dator gick sönder. Än idag blir jag hysterisk och sliter maniskt ut varenda sladd ur kontakterna så fort det mullrar lite utanför fönstret. Nu när jag börjar uppfatta att detta är helt onödigt i en lägenhet känns det smått pinsamt att jag ägnat mig åt det i fem års tid. Totalt ointressant, men jag börjar ändå fnittra lite när jag ser framför mig hur jag vaknar mitt i natten och flyger upp ur sängen och sliter ur sladdarna så snabbt att jag nästan behöver stretcha efteråt. Jaja. Jag kommer nog inte sluta, även fast jag vet bättre. Det sitter i ryggmärgen.

Jag har duschat mitt på dagen, sådär som man gärna gör i denna värmen. Jag älskar det. På schemat i eftermiddag står Katja.
Katja och Carlolina.

Carlolina is a cool cat

Om man söker på mitt hemnummer på eniro står det att jag heter Carlolina.
"Carlolina fyller år den 14 nov", står det.
Det är rätt roligt tycker jag.

Hundrasjuttioåtta

Jag har precis insett att jag är två centimeter längre än jag alltid trott jag är. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra med den informationen, det förändrar ju ingenting. Jag har inte blivit längre. Ändå gläder det mig.

"Hur lång är du?"
"Jag är 178 cm lång."

Det är nästan som om jag pratar om någon annan.
Någon lite längre, lite snyggare.

This is the story of...

Total bloggtorka. Jag går fortfarande och väntar på att sommaren ska börja allt medan midsommar närmar sig med stormsteg. Det framkallar en hel del ångest. Och med det här vädret kan jag bara hoppas att storebror lagt säsong nio på brevlådan så den trillar in här i dagarna. Sista säsongen. Jag minns så väl när jag fått de första fyra säsongerna i julklapp. Det var 2007, A hade redan kommit en bit in i säsong ett och en kväll kröp jag, A och hans dåvarande tjej ner i hans säng och tittade på avsnittet de hunnit till, jag vill minnas att det var andra avsnittet om Eugene Tooms. Där somnade jag under mitt täcke som jag sedan sömndrucken släpade med mig till min sovplats medan tonerna av Arkiv X melodi hördes längre och längre bakom mig. And that's the story om när jag blev fast. Hu så fint. Godnatt.

Fly

Jag och Ingela har bokat vår resa till Paris, vilket känns underbart då jag velat besöka staden väldigt länge. Flygresan är jag dock inte det minsta pepp på. Att sitta instängd i ett flygplan högt upp i luften utan någon som helst kontroll är helt enkelt inte min favoritsysselsättning, och efter dagens nyheter om det försvunna planet känns det om möjligt ännu värre. Jag vill verkligen inte krascha. Inga konstigheter med det.

Hur tänker man?

Jag har varit lite upprörd idag, över hur en del människor bemöter en när man berättar att ens förälder har en svår sjukdom. Jag undrar verkligen exakt vad jag i det läget får ut av en skräckhistoria om den aktuella sjukdomen? Hur tänker man när man anser det lämpligt att slänga ur sig ett "min faster har den sjukdomen och hon kan varken gå eller prata och blaha blaha och hennes liv är så meningslöst att hon skulle skjuta sig i huvudet - om hon bara kunde lyfta sin arm så högt"?

Om någon berättar en jobbig sak för mig tänker jag att personen förmodligen har funderat över det hela, mår dåligt över det och behöver lite pepp. Jag tänker att eftersom personen oroar sig vet den precis hur illa det kan gå utan att jag slänger det i ansiktet på den, så även om jag hört hur många hemska historier som helst om ämnet väljer jag att berätta en bra, som inte alls behöver sluta så illa. För sådana finns också. Verkligen, kan någon förklara varför man väljer att berätta något annat?

Nej, nästa gång någon är så okänslig och utnyttjar jobbiga saker i mitt liv för att vädra sitt behov att prata hemskheter tänker jag inte be den vara tyst med en trevlig ton, utan slänger ur mig ett hälsosamt "håll käften för helvete!".

Sommaren är kommen

När man kommer hem och är så varm att man klär av sig naken och tar en isglass är det väl ändå sommar?

Allt jag hittar är mitt....

Dagens bästa var nog när jag hittade två hundralappar. Jag inser att mitt liv låter innehållslöst, men det är en så härlig känsla att hitta pengar. Det känns som att man med rätta bör spendera dom på något man annars inte skulle unnat sig. Så nu funderar jag. Ojoj. Ideér?

Fråga två är vad som ska bjudas till middag. Då jag spenderade gårdagskvällen på Snaps uteservering och sedan inte lyckades somna förrän fyra timmar innan klockan ringde har jag gått runt med en lätt bakfylla på arbetet, vilket innebär att valet står mellan:

• Pizza
• Wraps med grönsaker och guacomole
• Chips, dip och läsk

Stupid

Tvättar mig, borstar tänderna, sväljer hjärtmedicin med den sista läsken i glaset. Suckar över min egen tankspriddhet och går till badrummet och lägger ny tandkräm på tandborsten... Snark.

My dreamparty

Min bror informerade mig precis om att han och hans vänner ska ha en Arkiv X summerings-fest någon gång, där alla får välja sitt favoritavsnitt som man sedan tittar på. Han tyckte jag skulle komma ner och välja mitt bästa avsnitt. Jag blev eld och lågor och föreslog att alla ska klä ut sig till en karaktär i avsnittet de väljer, men hejdade mig snabbt då jag kände att jag kanske blev väl entusiastisk. Fel hade jag, för de hade redan pratat om maskerad och hur kul det vore om alla la ner stor omsorg på sin utstyrsel och sedan bara satt och kollade på tv i flera timmar...

Jag har själv inga vänner som tittar på Arkiv X och tycker det här är så fantastiskt att jag faktiskt överväger att ta tåget ner till kontinenten (A bor i Malmö) och närvara. Men vilket avsnitt skulle jag välja? Oj oj oj...

Snopet...

Nu vill inte jag ha tråkig ton, jag är ju väldigt glad över att Familjebostäder äntligen tagit tag i saken och sett till att mina väggar blivit vita. Men det känns ändå lite snopet att min vita soffa numer är smyckad med svarta fläckar.

Annars njuter jag av den enorma frihetskänsla det är att få tillbaka sitt hem. Det ska bli underbart att sova i min säng igen. För att inte tala om hur skönt det blir att vakna upp utan en främmande man som visslar och svär om vartannat i min bostad.

Tandborstedrama

Jag åkte hemifrån i torsdags och kom hem i söndags. Då hade jag glömt vilken tandborste som var min. Jag slängde samtliga och tog en ny, röd. Behöver man en tandborste hos mig får man välja en ny färg. Det blir väl spännande?

Goes inredningsblogg

Jaha, nähe. Här bor jag. Min bostad har förvandlats till en byggarbetsplats, jag skulle överdriva om jag sa att jag tycker det är skitkul. Men, vad gör man inte för en tjusig våning?

Tadaa!

Här, i min lilla doning, uppehåller jag mig och har så gjort sedan jag kom hem vid fyra. Jag har hunnit med att se rullen Dreamers, som jag tyckte om. Det hela var dock inte utan dramatik, då jag inte fick igång filmen på datorn och hann med upprörda telefonsamtal både till storebror och pappa. Efter ett antal "den är ju för fan sönder!" föreslog pappa att jag helt enkelt skulle starta om datorn, vilket gjorde susen och jag fick svälja mina ord.

Stockholmarnas syn på smålänningar?

Idag frågade Sarah hur jag haft det i Nybro under helgen, och sedan berättade hon att hon hälsar på sin mormor i Västervik ibland men att hon känner att hon inte passar in. "Näe, smålänningar åker mest cykel och har snelugg", slank det ur henne. Det tyckte jag var roligt. Så jag skrattade.

4 dagar kvar

På torsdag åker jag till Nybro. Det är bra för jag längtar efter min pappa. Och min mamma, fast vi sågs för en vecka sedan. I Nybro dricker man vin och grillar. Man kör en second hand-runda. Åker båge. Sen tar man ett par öl på altanen. Sen dricker man vin igen. Himla härligt.

Bilden här ovan är förresten tagen på Nybro tågstation av min pappa för många herrans år sedan, långt före jag var påtänkt. Jag tror det ser exakt likadant ut idag.

Drive in saturday

Jag minns när jag var ruskigt förälskad i en kille i gymnasiet, varje gång jag såg honom kändes det som elektricitet i hjärtat (ja, jag vet faktiskt hur det känns). Exakt så känns det när Drive in saturday går igång i iPoden. Jag drar upp volymen på max, hela magen blir varm och hjärtat bränner. Jag försvinner iväg ett par minuter och när musiken tystnar hör jag mina egna tunga andetag. Det kan vara min favoritlåt i hela världen.

Barometern

Ibland går jag in och läser här, och tycker det är himla härligt. Nyheterna i min hemstad med omnejd. På Nybrosidorna kan man bland annat läsa om:

• Att Alsterbro åkt ur Vi i femman
• Att det brunnit i en container bakom Kvantum
• PH-halten i Lindåsabäcken
• En stöld av sommardäck på Däck-city
• 400 bågar som körde i karavan (gör en vild gissning på att pappa var en av dessa 400)

Det var de senaste nyheterna. Är det inte fint?

Hyresgästföreningen vs. Jehovas

Jag överväger seriöst att bete mig som en bitter kärring som inte har något vettigt för sig och ringa hyresgästföreningen och klaga på två av deras anställda. Jag inser att de som knackar dörr är försäljare vars jobb är att dra in stålar från så många som möjligt, men det är verkligen inget gott skäl till att störa folk i deras hem och göra personliga påhopp när man inte vill köpa deras tjänst. Två dagar i rad. Eller att stå och skrika in genom brevlådan när man inte öppnar dörren, för den delen. Nej, tacka vet jag Jehovas vittnen, de sätter åtminstone inte foten emellan när man försöker stänga dörren. Om jag ska jämföra de två framställs nog Jehovas som Guds gåva till folket.

Plan A

Jag har förstås spånat på en plan för att fånga denna far till mina framtida barn. För att nå hans undermedvetna ska jag klistra in mitt huvud på alla kroppar i tidningen han läser. Han kommer förstås inte upptäcka detta, men nästa gång vi ses kommer jag kännas otäckt bekant för honom. Som om han sett mitt ansikte någonstans men inte vet var. Ni vet. Det kan väl omöjligt finnas en bättre lösning på det hela? Eller? Andra förslag?

Crush

Jag har gått och fått en crush. En tvättäkta mellanstadieförälskelse i en kille jag vet följande om:

1. Hur han ser ut
2. Vad han läser för tidning

Förskräckligt löjligt och alldeles underbart. Jag önskar så himla mycket att jag hade mod att försöka göra något åt saken.

I övrigt har jag börjat meditera igen, med målet att sluta irritera mig på folk. Livet är så mycket mer njutbart när man ser det fina hos människor. Som avslutning på denna negativa era passar jag på att döma någon en sista gång och undrar om det inte finns något väldigt otäckt över Måns Zelmerlöw?

Några punkter bara:

• I tisdags kväll somnade jag i enbart trosor men vaknade på morgonen iklädd linne. Stort frågetecken.
• Jag tyckte jag behövde testa något nytt och köpte ett par höga klackar igår. Stapplade sedan iväg till Riche iklädd dessa och gillade läget oväntat mycket. Kanske för att vi haffade ett bord och satt ner. Även för att jag trivs förträffligt uppe i höjderna runt 185 cm.
• För de som inte har turen att få Arkiv X serverat på dvd sänds det nu åter på tv4. Det har hunnit till mitten av säsong 1, så det är inte för sent att börja slå på tv:n kl. 01:05 på vardagar.
• Nu är det 1 maj och officiellt vår.

Lindh och temperamentet

Idag tappade jag fattningen rätt rejält, kastade saker i golvet på lagret och sådär. Det var en ganska kraftig reaktion på en småsak, vilket brukar tyda på att det ligger något helt annat bakom. Det gör det förstås, även om jag samtidigt faktiskt tycker om personen ifråga. Lite.

Och sedan har jag funderat över det här med onödiga kommentarer. Små meningslösa pikar med tråkig ton. Jag har aldrig förstått mig på det där. Vad tror man att en person får ut av en "ärlig" kommentar, om det ändå är något den inte kan göra något åt? Och, framför allt, vad får personen som yttrar den ut av det?

Jag gillar inte att vara på det här humöret, så nu ska jag åka till Riche med Annie och Bryan.

En bra dag

Igår somnade jag strax efter nio, trots att jag sovit flera timmar under eftermiddagen. Hoppas jag är på väg in i en period med goda vanor och tillräckligt med sömn. Tråkigt bara att det fortfarande är ljust ute när jag lägger mig. Fint att höra fåglarna kvittra genom det öppna fönstret när jag vaknar dock. Nu ska jag läsa i en halvtimme innan jag slutar ögonen. Det har varit en bra dag. Sparsamt med huvudvärken. Det gör allt.

Idag har jag köpt:
- Skor
- Byxor
- Två böcker; Avled Stilla av Símone DeBeauvoir och Ett jaktdrama av Anton Tjechov
- En cd-skiva (!)

Summa för kalaset: 220 riksdaler. Tacka vet jag Emmaus.

Godnatt

Längtar

Imorgon kommer min mamma hit. Det längtar jag till.
Nu ska jag sova, klockan är ju i princip mitt i natten.

FF

Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring Filip och Fredrik. Jag tycker Fredrik är himla grann att titta på, men finner grabbarna lite för pubertala för min smak. Jag tyckte ändå att jag för en gångs skull kunde slå på tv:n och ge deras nya program en chans. Stort misstag, verkar det som. Jag liksom vrider mig lite obekvämt och vet inte vart jag ska titta. Nästan skäms. Kanske blir det bättre, men under tiden undrar jag; kan de tala i normal ton, eller skriker dom jämt?

Man håller på och utreder mitt huvud, som värkt konstant sedan januari. Det går sådär. Jag fick en antibiotikakur, bara för att testa. Kan ju inte skada, tänkte jag och började knapra piller. Det gjorde det nog inte heller, men när pillerburken ekade tom var jag en förkylning rikare. Ingen märkvärdig sådan alls, lite täppt bara, men blåsorna i munnen kom som ett brev på posten och är nu så många att jag börjar grina varje gång jag borstar tänderna. Någon som vet hur man får dom att försvinna snabbare än förkylningen?

Så min småländska kan ställa till det...

Idag på arbetslatsen nämnde jag och min kollega kvinnan i Berlin som hoppade ner till isbjörnarna och min kollega meddelade att han nog skulle tycka det var ännu värre att hoppa ner till en stor orm.

När jag en stund senare slängde ur mig en följdfråga från ingenstans fick min kollega en ganska förbryllad ton på rösten..:

Jag: Har du ormfobi?
Kollegan: Njaaaaaeee....alltså....inte speciellt.....
Jag: Du vill bara inte bada med dom?
Kollegan: Naaaeeee....eller....alltså....
Jag: Men du sa väl att orm var värre än isbjörn...?
Kollegan: Jaha. Jag tyckte du sa homofobi.

Rock'n roll

Jag tänkte, att istället för att inte gifta mig då jag tycker det känns som ett hån att stå och lova hur mina känslor ska se ut i framtiden, kanske jag inte borde se det hela som något allvarligt och gifta mig med varenda kotte jag blir kär i? Det vore fan så mycket mer rock'n roll.

Min nakna lekamen

Jag brukar inte ha någon brådska med att få på mig kläder när jag tvättat min kropp ren, jag tänker att jag ändå har fönster mot skogen och att ingen vistas där. Cola-flaskorna och cykeldäcket som hänger i ett träd nedanför mitt fönster skulle dock kunna tyda på motsatsen. Well, jag har hur som helst inte gjort det till någon vana att stå och skaka min nakna lekamen i fönstrena. Möjligtvis vattnar jag blommorna.

Den om mitt badrumsskåp

Varje gång jag öppnar mitt badrumsskåp lossnar ena handtaget och faller med en smäll ner i handfatet. Jag börjar alltid skratta lite, då jag tänker på när Annie lite oroad kom ut ur mitt badrum med orden "eh, jag har tagit sönder ditt badrumsskåp". Det hade hon inte, men hon blev verkligen busted med att ha rotat i det. Nu var inte detta någon pinsam situation då vi har den typen av relation där det är okej att låna saker ur badrumsskåp (och andra skåp) utan att fråga, men det hade verkligen varit en tiopoängare om det hade hänt hos en ny bekantskap...

Hypnos?

Under en period gick jag omkring och sjöng konstant på en och samma låt. Inga konstigheter kanske, om det inte vore för att det var en låt jag verkligen inte gillade och i själva verket inte ens kunde texten på. Jag kunde inte förstå hur detta kom sig, jag hade inte ens lyssnat på låten. Några morgnar senare, när klockan ringde, insåg jag dock att just den låten spelades kl. 04:00 på radiostationen som går igång när min väckarklocka ringer. Jag var inne i en period då jag snoozade, och lyssnade alltså på låten i sömnen...

Igår upplevde jag samma sak då gick jag omkring och mumlade "no, you don't know what you're doing! " med dramatisk röst. Hade förstås somnat med Arkiv X på igen.

Funkar det här med hypnos i sömnen? Jag verkar väldigt lättpåverkad. Kanske skulle man spela in ett hypnosband att lyssna på nattetid?

En sväng till himmelen och tillbaks

Efter en hård helg och en lång måndag låg jag halvdöd i sängen och tyckte synd om mig själv för att jag inte hade något att göra. Såg mig omkring och insåg att så inte alls var fallet - min lägenhet såg ut som en pundarkvart och var i direkt behov av en städning. Började med disken men kände snart hur hjärtflimret tog över hela kroppen. Ståendes dubbelvikt över diskhon insåg jag att jag skulle dö i en lägenhet liknande en pundarkvart. Gud i himmelen, tänkte jag. Så pinsamt. Jag överlevde även denna gång, men har fattat några beslut:

• Jag ska alltid ha städat
• Jag måste kopiera min nyckel och ge till någon. Här kan Annie och Bryan vara lämpliga, de bor nära och kanske hinner hit för att rädda mig om jag dör
• Min inredning ska innehålla smaskiga saker för min katt att äta, så han inte äter mig om jag dör och han inte får någon mat
• Jag ska sluta slarva med medicinen, så kanske jag slipper tänka på det här igen

Jag har ett par partyskor.

Jag köpte dom i London i början av Juni förra året och efter det var det inte party utan partyskorna. Jag minns att Kristian Luuk berättade att han under sin studietid alltid tog på sig kostym när han skulle sätta sig och plugga. Då kände han att nu, nu är det plugg. Så är det med skorna. Jag tar på mig dom och känner att nu, nu är det allvar. Nu är det disko. Precis så känner jag.

Den där april-helgen...

Jag vet att det är påsk och så, men jag var inte så pass tight med Jesus att jag planerat in något firande i hans ära. Det hände dock så mycket under den här helgen förra året att den är värd att firas ändå. Det ska jag göra med Katja, det var med henne allt hände och med henne det ska hända åter igen. Fast med en mer positiv klang. Isåfall ska jag köpa en vaniljbulle och en cola när jag åker hem imorgon. Det gjorde jag inte förra året, men det ska jag göra i år.

Svanen

Näe, idag är ingen bra dag. Jag har ingen kraft i kroppen, minsta ansträngning känns som att bestiga ett jävla berg. Om en vecka får jag provsvaren, sedan blir det röntgen som förmodligen kommer visa en enorm hjärntumör eller något annat livsfarligt. Då vill jag att Katja ska ha min svarta svan. Jag tror hon skulle minnas mig då.

Shark attack

Åh det är hajprogram på tv. Jag är så lycklig.
Jag måste ha popcorn till det här.

Rapp, Lindh och en flaska rosé

Annie och jag har spenderat hela eftermiddagen på en filt på hennes balkong med en flaska rosé och en sol som sken som aldrig förr. Finare dag får man leta efter. Sist jag skulle hem till det nyförlovade paret ville jag få lite småstadskänsla och slängde mig på cykeln för en tur genom villaområdena här i förorten. Jag är värd en klapp på ryggen för det fina försöket, men jag cyklade vilse och förbannade mig själv för att jag inte tänkt på att pumpa däcken inför premiärturen. Dessutom förstod jag plötsligt varför pappa gav mig en irriterad blick när han insåg att min cykel stått ute i cykelstället hela vintern.... Jag hade en poäng med den här historien när jag påbörjade den, men den är bortglömd nu.

Att kalla det här en vårdag är en underdrift, tycker Lindh. Hold you're horses, kanske ni tänker nu, men jag vill mena att vi fått en smak av sommaren. Kanske var det bara i den gassande solen på balkongen det var så varmt, men jag står fast vid mitt uttalande. Tack Annie, du är fantastisk!

We´re squares baby, and squares stick together

Igår bar jag skinnpajen för första gången i år. Jag köpte en paj för många herrans år sedan och jag älskade den så, den var en del av min personlighet och jag kände mig inte hel utan den. När den försvann gick jag sönder. Det lyckliga slutet kom när jag hittade en ny som jag så småningom kom att föredra framför den gamla, och det är just den jackan jag plockade fram igår. Slitet skinn och lite dålig passform, men oh, så underbar. Jag har inte alls samma känslor för jackan längre, jag känner mig hel även de delar av året då vädret inte tillåter en så lätt klädsel, men lyckan är ändå total när den åker på. Förmodligen för att jag vet att det är vår.

Nej till våldsamheter på dansgolvet

Igår skulle jag besöka Spy bar för första gången i mitt liv, men gick istället på Katjas 25-årskalas. Det var kul, jag har saknat att sitta på hennes matta och spilla vin. Nu drack jag förvisso öl igår då jag var rädd att rödvin skulle spä på min konstanta huvudvärk, men trevligt var det hur som helst. Vi gick ut på en lokal i Hornstull och en annan kvinna trampade på mig. Det var ingen big deal, men jag blev halt och förstår inte riktigt poängen med att liksom kasta sig fram och tillbaka och sätta armbågar i ryggen på andra. Nog för att jag tycker man ska släppa loss, men det innebär inte att man inte kan ta hänsyn till andra människor. Nej till våld. Nåväl. Livet går vidare. Mitt med en svullen tå.

På hemvägen mötte jag tidningskillen jag brukar möta när jag går till jobbet. Nickade lätt som hälsning och njöt av att få gå och lägga mig istället för att gå till jobbet.

Old lady

Jag funderar på att börja gå på vattengympa. Hur jävla kärring är inte det? Och den självklara följdfrågan; måste jag duscha med alla tanter efteråt? De få gånger jag tvättat min kropp på badhuset i vuxen ålder har jag mått lite smått dåligt efteråt. Legat i fosterställning och sedan gråtandes skrubbat mig ren. Sådär ni vet.

Jag berättade nyss om min idé för Ingela över telefon och hon nämnde att det även är hennes mammas val av fysisk aktivitet. När jag sedan hörde mig själv försvara mitt val med argumentet "det är skonsamt för knäna!" kände jag att jag är en kärring. Låt så vara, då.

Tack och lov..

Jag försöker skriva om en händelse jag var med om idag, men trots att det hände i eftermiddags och trots en peppande storebror som uppmanar mig att stå på mig och inte lyssna på vad andra säger, hur svårt det än är ibland, har jag inte lyckats skaka av mig vreden. Det är frustrerande eftersom jag värdesätter min annars ganska goda förmåga att inte låta andra människor påverka mitt humör. Kanske har min smärtande visdomstand ett finger med i spelet, kanske har jag helt enkelt en väldigt tydlig gräns för vad som känns okej och inte. Och tack och lov för det, kanske?

Karolina + Kate = sant

Jag gör ett sista återupplivningsförsök här, det känns som bloggen håller på att dö. Datorn ligger allt som oftast i en låda, dvd:n är avstängd nu när säsong åtta tagit slut och jag finner istället min ro i att ha höra skivspelaren snurra, låta Kate Bush's röst strömma in i öronen tills de nästan börjar blöda och bara vara. Det tänker jag fortsätta med nu.

Smärta

Jag har så ont i min arma kropp så jag inte vet hur jag ska överleva kvällen. Hu.

Va?

Jag förstår inte den här bilden. Detta har inte skett. Ska det föreställa den sista måltiden? Och varför har Krycek bara en handske på sig? Vem är blondinen? Frågorna haglar.

Högdalen

Förra veckan gick jag bort till second hand-affären som ligger på vägen mellan Högdalen och Rågsved. Det är en sådan där redig second hand-affär där det finns en massa skit, men de få guldkorn man hittar är billiga. Den glade butiksägaren, född, uppvuxen och fortfarande bosatt i Högdalen, berättade om slutet av sjuttiotalet, då de gick över bron till Rågsved och tittade på Ebba Grön som spelade på Oasen, och jag kände att jag befinner på rätt plats vid fel tidpunkt. Högdalen är inte så spännande nu för tiden. Det mest spännande jag vet är att köpa mat i Högdalsgrillen. Oavsett vad man beställer får man något helt annat och man står liksom lite spänd och väntar på sin överraskning. Och så har de ju så fräcka spotlights i olika färger.

Ett livstecken

Det har varit väldigt dött här senaste veckan och jag vet själv hur tråkigt det är med bloggar som inte uppdateras. Det har inte handlat så mycket om att mitt liv varit innehållslöst som om brist på tid och ork. Kanske också lite om det här med ensamtid, för trots att jag träffat vänner och fått saker gjorda, så har jag haft ett enormt behov av att vara ensam. Kanske har det med det faktum att jag fått en ny säsong av Arkiv X att göra, kanske beror det på något annat. Det känns inte som jag behöver fundera så mycket över det, utan bara ta det för vad det är. Och så har jag insett att Arkiv X emellanåt kan anses vara min hobby och att mitt förhållande till serien inte är riktigt sunt, men jag tror det kvittar det också. Det är ju bara underhållning. Och med det sagt vill jag tillägga att säsong åtta, trots Mulders försvinnande, verkar vara en av de bättre säsongerna. Jag har bara sett åtta avsnitt än, men det ser lovande ut.

Efter många om och men fick jag tag på det här fruktfatet, som jag är väldigt förtjust i. Kärlek vid första ögonkastet existerar.

Den om örtbiffen

Finns det något mer irriterande än när man kommer hem på natten, hungrig som ett äckel, och tappar sin örtbiff på mattan?

I want to belive

Jag blev nästan tårögd när Scully la ner Mulders namnskylt i skrivbordslådan och deklarerade att Agent John Dogget nu fick ha skrivbordet som sitt. Inte riktigt alright, tänkte jag. Det känns lite som att någon dött och man inte får tycka om någon annan istället. Det vore så mycket enklare om inte Doggett visat sig vara en riktigt sympatisk karl som fixar biffen när en sekt inplanterar något slags orm i Scullys ryggrad. Doggett sliter helt enkelt ut ormen ur Scullys arma kropp och det vet vi ju, att det är så man ser skillnad på en bra och en dålig karl. Hur som helst så verkar säsong åtta faktiskt riktigt bra, trots mina ganska starka och förvirrade känslor kring David Duchovnys avhopp.

Och så var det det här med SJ. Igen.

Det är nästan så jag skrattar lite åt min naivitet när jag faktiskt trodde jag skulle komma hem i tid, ta en dusch och titta på första avsnittet på säsong åtta innan jag somnade. Vi var ju bara en timme ifrån vår slutdestination, det var så nära att de faktiskt fixade det! Då kom det obligatoriska signalfelet och vi fick köra tillbaka samma väg som vi kom, i 40 knyck. Tre timmar och en taxiresa senare klev jag hur som helst innanför dörren, utan den minsta ork att vara upprörd.

Det är svårt, det här med SJ, för vad kan man göra? Trots att jag var gång hävdar att det får vara nog, att jag väljer andra sätt att resa i fortsättningen, så är inte alltid buss ett alternativ, och hur bär man sig då åt? Herre, vad SJ och banverket skulle må bra av lite hälsosam konkurrens....

Back in Newbridge

Jag är i Nybro och det är underbart. Bilade ner med pappa igår och bortsett från det faktum att vi ställde in gps:en på småvägar (i syfte att hitta eventuella motorcykelvägar) istället för att köra den vanliga vägen, gick allt till som det brukar. Vi lyssnar på Traveling Wilburys, jag ställer frågor likt de jag ställde när jag var barn. "Vem sjunger den där låten? Blablabla?". Sedan kommer diskussionen kring huruvida Bob Dylan var med i bandet eller inte, vilket jag alltid hävdar att han var medan pappa menar att han nog inte var det. Han tvekar dock då han definitivt tycker sig höra hans entoniga stämma emellanåt. Sedan googlar vi och det visar sig att jag har rätt. Precis som gången innan. Och precis som nästa gång.

Väl hemkomna drack vi vin och bakade pizza. Mycket gott. Idag har storebror och jag varit på second hand-runda, jag fyndade lite medan han återvände tomhänt till huset. Återkommer med bilder på prylarna... Köpte hjärtmedicin för 1ooo kr, alltid lika kul, gick in i bokhandeln och köpte en bok på rean. Ett besök i Nybro Glasbruks shop hans med också, mamma köpte tjusiga lampor och jag snokade runt. Jag sommarjobbade där två somrar, hjälpte till lite i shopen ibland och vill minnas att det var kul. Jag kanske ska ta upp mitt arv och börja jobba med glas?

Nu när jag har tid över borde jag åka runt och samla in saker jag spridit ut hos karlar till höger och vänster här i stan, men jag är mycket mer sugen på en varm dusch. Sprang omkring lite mer lättklädd än jag är van vid förut.

The walls came down, all the way to hell

Ingela såg sjukt viktig ut när hon jämförde mått på ikea idag.

.

Imorgon ska jag bila till Småland med min pappa. Jag hoppas han fortfarande har kvar Traveling Wilburys-skivan i bilen, så jag får va mig själv för en stund. Med sällskap. Som är som jag.

Nu ska jag packa och titta på filmen En långvarig förlovning som jag inte hunnit se i veckan.

Dagar fyllda med mat

Igår åkte jag till Katja för att hjälpa henne rensa ur hennes garderob. Vi åt tomatsoppa med fetaost och vitlöksbaguetter och sedan somnade jag i hennes säng. Efter besök av ytterligare folk för semlor och kaffe slutförde Katja rensningen medan jag själv inte hade lyft ett finger. Lite kläder rikare kom jag dock hem. Jag fullkomligt älskar de mysbrallor jag fick. Då Katja är 15 cm kortare än mig är de sådär härligt ankellånga som jag gillar det. Åh.

Tomatsoppa med fetaost och vitlöksbröd.

Favoritfrukost - vaniljyoghurt med bär

Idag mötte jag upp Erika efter jobbet. Vi åt lunch på Muren i gamla stan, jag hälsotallrik med bönröra och feta, Erika bakad potatis med skagenröra. Sedan promenerade vi till Nationalmuseum där vi gick på utställningen Den moderna formen. Mycket trevligt. Tog en fika och skildes sedan åt. Mina fötter är slut.

Min hälsotallrik och Erikas bakade potatis. Jag blev väldigt besviken på "bönröran", som i själva verket bara var vanliga kikärtor. Annars var det gott.

24 februari

24 februari 1983: Min storebror föddes
24 februari 1989: Agent Cooper anlände till Twin Peaks

24 februari är ett viktigt datum för världen.

Veckoplanering:

Måndag: Movienight. Se filmerna La Vie en Rose - berättelsen om Edith Piaf och En långvarig förlovning.
Tisdag: Katja och semlor
Onsdag: Gå på utställningen 'Den moderna formen' med Erika
Torsdag: Tvätta, packa
Fredag: Roadtrip till Småland med pappa.
Lördag: Familjen
Söndag: Familjen, middag hos Sandra på kvällen

If you die, I'll die

Hela dagen har gått åt till att flytta Ingelas ägodelar från hennes gamla till hennes nya lägenhet. Det gick utmärkt och blev tjusigt. Kvinnan har lyckats skaffa en riktigt mysig lägenhet och i vanlig ordning när jag pysslar i någon annans hem finner jag tusen saker jag saknar i min egen våning och vill flytta på en gång - bara för att senare lyfta fötterna över min tröskel och inse att jag älskar mitt hem. Skönt att historien slutar så, i alla fall.

Något jag däremot inte uppskattar lika mycket är att min katt hamnat i något slags trotsålder och går till anfall i tid och otid. I själva verkat tror jag inte det handlar om någon trotsålder utan om det faktum att han är understimulerad och ensam alldeles för mycket. För någon natt sedan, när han om och om igen anföll mig när jag sov, drömde jag att han gjorde det för att uppmärksamma sin blogg.

Svinpäls blir fantastiskt uppspelt när snön faller utanför fönstret och han tittar och tittar. Jag med, uppenbarligen. Det sägs att det är något otäckt över kattägares besatthet av sitt husdjur, det vet jag dock inget om....

Bilder från förr

När jag tog ur minneskortet ur min kompaktkamera förut insåg jag att det fanns bilder sparade på kameran. De är några år gamla och från ett av Sandras och Fredriks besök hos mig och A. Det känns som allt har förändrats sedan dess. Pojkvänner, bostäder, hårfärger.... Två saker är dock precis som vanligt:

Sandra är galet söt

Jag har rödvinsläppar

Torsdag på Riche

Igår begav jag mig till Annie och Bryan för lite vänskapligt umgänge. Efter en flaska vin åkte vi in till Riche och tog ett par öl. När vi skulle skynda till sista tunnelbanan och jag besökte badrummet i all hast blev jag kallad fitta. Då det tog mig några sekunder att uppfatta vad människan faktiskt sa hann jag inte reagera förrän det var för sent. Det är så tråkigt att somliga människor inte bara kan vara trevliga, det är väl därför man går ut från början? Jaja. Osäkra människor kommer man alltid springa på, och det kvittar nog hur mycket man sätter dom på plats och försvarar sig. Så länge de inte själva inser att de behöver jobba på sin självkänsla kommer inget förändras, så jag ser det som enklast att önska dom lycka till med det och glädjas åt att jag inte behöver bete mig illa mot andra för att känna mig till freds med mig själv.

På hemvägen satte sig denna fantastiska karl bredvid oss. Jag uppfattade inte riktigt vilket språk han faktiskt pratade, jag tyckte det lät som en blandning mellan franska och spanska. Bryan skötte snacket. Här bjuder karln på en sång.

Den om att behöva fatta ett beslut

Jag ska snart gå bort till Annie och Bryan, vi ska dricka vin och äta chips och sedan åka in en sväng till Riche och ta ett par öl. Jag har inte orkat laga bodyn jag tänkt ha på mig, så nu står valet mellan att släpa fram symaskinen och fixa biffen eller att gå runt med en säkerhetsnål obehagligt nära mitt sköte. Alla dessa beslut man måste fatta här i livet. Huanamej.

For God sake, hurry!

Idag har jag ägnat mig åt det här:
Bilden är suddig, som synes. Jag tog bara en bild och tittade inte på den förrän nu. Men den förmedlar känslan efter timmar i varmt vatten och ånga omkring en rätt bra, ändå.

Idag är ingen vanlig dag, nej det är Annies födelsedag...

Idag fyllde underbara Annie år, då bjöd hon mig på lunch och jag gav henne ett paket. Att träffa Annie är nog det bästa hennes karl har gjort, för jösses vad glad jag är att han introducerade henne i mitt liv. Tack och bock. Ett stort nöje har det varit.

Söta AnnieMaräng till efterrätt

Kyrkråtta

Liksom bara för att illustrera vilken fattig sate jag är:Min middag bestod av det där som blivit över. Couscous, kikärtor och majs (konserver) kokta i kokosmjölk, lite vitt vin, lite rött vin, massa curry, salt, peppar, vitlök och så solros- och pumpafrön. Det låter som en förfärlig blandning, men det var faktiskt riktigt gott. Det ser verkligen gräsligt ut. Men ja, det var faktiskt gott. Som sagt.

I väntan på säsong åtta har jag börjat om på säsong ett och insåg till min stora glädje att jag sett så många avsnitt (måste vara nästan 250?) att jag inte ens minns många av de tidiga. Det tycker jag är bra.

Grown up points

Jag har förresten köpt servettringar.
Hur många vuxenpoäng får jag för det?

Veckoplanering

Söndag = Veckoplanering:
Måndag: Jobb, möte
Tisdag: Födelsedagslunch hos Annie, jobba sent
Onsdag: Jobba sent
Torsdag: Ledig, för-öl hos Annie och Bryan och öl på Riche
Fredag: Ledig, dricka vin och fixa det sista i Ingelas lägenhet
Lördag: Ledig, hjälpa Ingela flytta
Söndag: Jobb

Livet är sådär fint som det kan vara ibland. Jag tycker så mycket om människorna jag har omkring mig och saknar egentligen ingenting. Kanske ett roligt jobb då. Det ska jag fixa. Och min familj. Dom ska jag träffa snart. Vid den här tiden om två veckor är jag hemma hos Sandra. Hon har en ny lägenhet, alltid lika spännande. Men mest ska det bara bli fint att umgås med henne på riktigt.

Shake your moneymaker

Igår slog Ingela och jag till på en helkväll. Middag, vin och drinkar hos henne, sedan hamnade vi på Snaps där jag inte gillade folket och inte gillade musiken, men Ingela gillade jag och hade sjukt kul ändå. Vi dansade oss svettiga och Ingela skakade sin kropp som om det inte fanns någon morgondag. Loving it!

Jag möttes av god mat.

Nykter

Ett par drinkar senare

Ingela shakes what her mama gave her

Ingelas hissbolag heter Schindler hiss. Det tyckte jag var så roligt att jag informerade hela världen om det via sms. Det gjorde jag rätt i.

Kunden du inte vill vara, del 1

Jag får nog ändå mena att mitt liv vore enklare om inte katter hade något slags instinkt som får dom att springa till närmaste matta så fort de ska spy. Inte avsevärt enklare, men lite.

Jag har länge gått och tänkt att jag ska skriva om Kunden du inte vill vara, men har aldrig ansett den där sura sidan hos mig vara den mest sympatiska och kanske inte den jag vill visa upp. Men hey. A woman's gotta do what a woman's gotta do. Dessutom var jag uppe på Annies jobb förut och hon konstaterade även hon att mer eller mindre alla kunder är dumma i huvudet. Liksom vi själva förmodligen är när vi handlar....

Kunden du inte vill vara, del 1:
Det här är enkelt. För att undvika att inte vara den här kunden går du in i affären, kommer fram till kassan och slänger ur dig ett svalt "hej". Sedan behöver du egentligen bara svara på tilltal. Lyssna också på frågorna så du inte svarar "ja" på en fråga med flera alternativ eller på en fråga där du egentligen menar nej. Gör du alternativ nummer två leder det ofta till att det blir fel, man måste göra retur på dina varor och det tar tid både för dig och mig. Dessutom framstår du som otroligt korkad.

Så. Nu ska jag till Hammarby Sjöstad och äta middag, sen ska jag ut i underbara lilla Stockholm. Det är som så att jag nu för tiden ser på Stockholm, som brukade vara oh så stort, som en mysig liten stad. En mysig liten stad med ack så långa avstånd överallt....

Den om att slösa pengar man inte har

Jag har lyckats slösa bort hela lönen, fråga mig inte hur, och har egentligen inte ens råd med mat. Hur dessa hamnade i mitt kök idag är därför ett under, men hamnade där gjorde de. Femtio riksdaler offrade jag för burken och det lilla saltkaret och fick en pratstund med den härliga kvinnan i butiken på köpet. Jag besökte den lilla affären ofta när jag bodde i Hökarängen och har köpt både min telefonbänk, min bumling och den lilla byrån jag har som sängbord (som jag släpade hem till Högdalen själv en eftermiddag) där. Jag måste gå dit oftare.