Jag pratade med en vän om åskan och berättade att man inte har åskledare när man bor i villa. Hon trodde mig inte, men så är alltså fallet. Jag tror inte det är något unikt för min familj, men det första som hände i vårt hus när åskan gick var att man drog ur sladdarna till de elektroniska prylar man var rädd om, eftersom det hände att både telefoner och dator gick sönder. Än idag blir jag hysterisk och sliter maniskt ut varenda sladd ur kontakterna så fort det mullrar lite utanför fönstret. Nu när jag börjar uppfatta att detta är helt onödigt i en lägenhet känns det smått pinsamt att jag ägnat mig åt det i fem års tid. Totalt ointressant, men jag börjar ändå fnittra lite när jag ser framför mig hur jag vaknar mitt i natten och flyger upp ur sängen och sliter ur sladdarna så snabbt att jag nästan behöver stretcha efteråt. Jaja. Jag kommer nog inte sluta, även fast jag vet bättre. Det sitter i ryggmärgen.
Jag har duschat mitt på dagen, sådär som man gärna gör i denna värmen. Jag älskar det. På schemat i eftermiddag står Katja.
Katja och Carlolina.
1 kommentar:
Jag drar fortfarande ut alla sladdar så fort jag åker hemifrån i mer än ett dygn. Ta det säkra före det osäkra helt enkelt. Tack för en underbar eftermiddag!du gjorde min dag!puss
Skicka en kommentar