If you die, I'll die

Hela dagen har gått åt till att flytta Ingelas ägodelar från hennes gamla till hennes nya lägenhet. Det gick utmärkt och blev tjusigt. Kvinnan har lyckats skaffa en riktigt mysig lägenhet och i vanlig ordning när jag pysslar i någon annans hem finner jag tusen saker jag saknar i min egen våning och vill flytta på en gång - bara för att senare lyfta fötterna över min tröskel och inse att jag älskar mitt hem. Skönt att historien slutar så, i alla fall.

Något jag däremot inte uppskattar lika mycket är att min katt hamnat i något slags trotsålder och går till anfall i tid och otid. I själva verkat tror jag inte det handlar om någon trotsålder utan om det faktum att han är understimulerad och ensam alldeles för mycket. För någon natt sedan, när han om och om igen anföll mig när jag sov, drömde jag att han gjorde det för att uppmärksamma sin blogg.

Svinpäls blir fantastiskt uppspelt när snön faller utanför fönstret och han tittar och tittar. Jag med, uppenbarligen. Det sägs att det är något otäckt över kattägares besatthet av sitt husdjur, det vet jag dock inget om....