Vi ska flyga till paris fredag 13:e. Jag är inte skrockfull egentligen, men hör ändå mig själv påpeka detta varje gång någon frågar om resan. Tilde hävdar att det vore alldeles för klyschigt att krasha den dagen, och menar att jag inte ska oroa mig.
Det är då jag inser precis vad som kommer hända. Det går upp för mig. Vi kommer överleva ditresan och pusta ut, fira, hoppa högt över att det gick bra. Och sen krashar vi på hemvägen. Vore inte det ironiskt?
2 kommentarer:
Det vore ironiskt, ja. Jag är rädd att jag kommer vägra att åka hem eftersom ditresan hade varit fylld av skräck och fasa. Haha.
/ S
Sandra: Jag har ju liknande känslor inför flyg, men min erfarenhet är att hemresan alltid kännas lättare. Ju fler resor man klarat av, desto säkrare känner man sig. Eller jag.
Skicka en kommentar