We´re squares baby, and squares stick together

Igår bar jag skinnpajen för första gången i år. Jag köpte en paj för många herrans år sedan och jag älskade den så, den var en del av min personlighet och jag kände mig inte hel utan den. När den försvann gick jag sönder. Det lyckliga slutet kom när jag hittade en ny som jag så småningom kom att föredra framför den gamla, och det är just den jackan jag plockade fram igår. Slitet skinn och lite dålig passform, men oh, så underbar. Jag har inte alls samma känslor för jackan längre, jag känner mig hel även de delar av året då vädret inte tillåter en så lätt klädsel, men lyckan är ändå total när den åker på. Förmodligen för att jag vet att det är vår.