Det här med nyårslöften

Katja och jag redde idag ut vad vi egentligen hade för nyårslöften förra året;
Katja skulle inte sluta röka. Jag skulle börja. Ingen av oss höll vårt löfte, och trots viss besvikelse från båda sidor får man väl lov att konstatera att alla löften inte är till för att hållas.

Nyårslöfte 2011: Att återinföra 90-talsluggen.

Juleröd.

Att fira "lilla julafton" idag var väl mest en ursäkt för att dricka julerött vin. Varför man nu skulle behöva en ursäkt för det. Glöm vad jag sagt.

Halleluja...

Jag råkade sätta igång larmet i hela geovetenskapens hus när jag skrivit min tenta på universitetet idag. Jag sprang.

Så låt bli, att sätta lås på min fantasi, en fågel måste flyga fri....

När jag efter gymnasiet sa till min bror att jag inte ville plugga mer eftersom jag kände att de försökte hjärntvätta mig i skolan lovade han mig att det var annorlunda på universitet och högskolor. Han har haft rätt, med undantag för en kurs jag läst den här terminen, då jag hade en lärare som i princip bara "undervisade" om sina egna åsikter och försökte pracka på oss dessa, något jag inte anser passande på ett universitet. Hur som helst så skrev jag (här enkelt uttryckt) i min tentamen på den här kursen att jag anser det vara skolans uppgift att förse elever med kunskap utifrån vilka de själva får skapa värderingar, och att försöka göra abstrakta begrepp, som t.ex. Gud, mer konkreta genom att tillsammans med eleverna ställa frågan om vad detta egentligen handlar om och varför begreppet har uppkommit. Jag påpekade dock att jag inte ansåg att försök att förändra människors religion hör hemma skolan. Efter den sista meningen har denne lärare givetvis kluddrat frågan "varför?". Inte helt oväntat.

Den om att unna sig...

Till fredagsvinet: snabbmakaroner med ketchup.
Ljuva studentliv.

Satan is smart...?

När Svinpäls inatt insåg att han hade tråkigt och beslutade att göra allt för att väcka mig, stängde jag ut honom från rummet. Döm om min förvåning när klockan ringde och jag insåg att dörren var öppen och skrället låg vid mina fötter. Han har förvisso öppnat dörrar tidigare, men jag blir ändå sådär barnsligt stolt. Det torde väl tyda på någon form av vettig verksamhet i den lilla djävulens huvud?

Dagen som försvann

Ännu en oproduktiv dag p.g.a. näst intill handikappande trötthet och huvudvärk med lätt illamående. En enorm törst har också utvecklats den senaste tiden och jag klunkar drycker som om jag aldrig sett vatten förr. Favoriten är c-vitamin i brustablettform och jag borde kolla upp om jag överstiger det rekommenderade dagliga intaget. Jag har dock inte koll på vilka negativa effekter för mycket c-vitamin skulle ha i vintermörkret...

Noise

Såg någon som forskade om ljud på tv och han hävdade att ljud, givetvis, påverkar oss i väldigt hög grad och att folk har ihjäl sina grannar då de inte orkar höra deras oväsende längre. Ses det som ett straffbart hot om jag dumpar den intervjun i två av mina grannars brevlådor?

9 Dec 2006...

...var en lördag, jag och min dåvarande snubbe hjälpte Annie och Bryan att flytta in i en lägenhet i Kista, vi åt greiskt, vi hade party hemma hos oss, gick vidare till Peppar, åt på känd hamburgerkedja på hemvägen och hade övernattningsgäst i form av mitt ex kompis. Jag minns kvällen som så fantastisk, en sådan där underbar och opretentiös kväll som var den roligaste man haft på länge.

9 Dec 2010 ska jag gå på föreläsning om medeltidens samhälle och sedan plugga geografisk analys till läggdags. Det var bättre förr.



Idag för fyra år sedan togs dessa bilder. Jag tycks ha haft håret på utväxt hela livet.

The number 22

Tidigare idag på Krigsarkivet:
Jeanette böjer sig mot min hals och frågar: är det där en leverfläck? Det ser ut som att det står 12!
Ida böjer sig fram och utbrister: jag tycker det ser ut som att det står 22!
Jag undrar vad dom pratar om och går in på badrummet och tvättar bort chokladen från min hals.

En show glöms bort om den bara visar upp effekter som man knappast anar

Jag och en kurskamrat pratar om att byta soffor. Jag vet inte hur pass allvarliga vi egentligen är, men vi är hur som helst båda en smula trötta på våra soffor. Jag har de facto hittat en soffa som jag förälskat mig i, men då jag är medveten om att den är mer snygg än bekväm och att jag inte har någon inkomst att tala om längre, känns den ganska långt borta. Dessutom tycks det inte vettigt att slänga min perfekt fungerande och utomordentligt sköna soffa, samtidigt som jag tvivlar på att någon vill köpa den efter dennes fem år långa förhållande med katten Svinpäls och mina glas rödvin, som emellanåt spillts ut. Hur som helst så tyckte jag det var härligt att jag, mitt under dessa tankar, skulle unna mig en öl för att fira att tentaresultatet jag fick idag var bättre än väntat - och spillde ut denna i soffan. Jag ställer samma fråga som jag gjorde till Katja; frågor på det?

Fast jag är blyg, vågar jag ta ton, via trådlös kommunikation

När jag insåg att jag inte klarar mig på min snåla inkomst om jag inte drastiskt drar ner på utgifterna sa jag upp alla tv-kanaler och bytte till den billigaste internetleverantören. Tv-kanalerna har jag inte saknat en sekund, men ett fungerande internet är ganska nödvändigt, åtminstone om man studerar. Jag höll på att riva hela haket när jag skrev hemtenta förra veckan och inte kom in på avgörande hemsidor för att leta fakta.

Jag antar att uppsägningstiden på 3 månader gäller även om leverantören inte levererar en fungerande produkt, men tänker ändå höra mig för i juristvärlden om detta. Jag är så sjukt trött på att betala för grejer som inte funkar. Det är ENTE okej. ENTE! Not cool så att säga.

Skit ska skit ha

Dagens tre dåliga:

• Jag tvingades spendera förmiddagen med en människa jag har fruktansvärt svårt för, och trots att jag inte är ensam om att tycka han är väl påfrestande känner jag mig en aning dålig. Dålig för att jag inte fixar att tänka att jag är en vuxen människa och att nu är det som det är, vi ska sitta runt samma bord och jag kan inte göra något åt det - let it go. Å andra sidan kanske man får lov att känna så ibland.
• Jag har haft cravings efter snabbmakaroner med allroundkrydda i en vecka, och idag tog jag äntligen tag i det och köpte detta till middag. Trodde jag hur som helst, tills jag överöste makaronerna med kryddan - som visade sig vara grillkrydda. Situationen gick att rädda med hjälp av ketchup och jag lyckades undkomma en katastrof.
• Jag är så fruktansvärt trött igen, tvingades hetsäta en schweizernöt för att sockerchocka mig och hålla mig vaken sista halvtimmen idag. Sov sedan en timme i soffan för att fortsätta sömnturnén i ett varmt bad, vilket i sig är dåligt, för vem var det som berättade att hans vän drunknat i badkaret? Slash?

Igår placerade jag mig i Katjas soffa och tittade igenom ett par gamla avsnitt av Veckans brott på hennes dator (mitt internet är för långsamt), och känner mig nu härligt nöjd med att för första gången på väldigt länge vara hemma en tisdag kl. 21, så att jag kan hälla upp ett glas vin, dra täcket över mig i soffan och hänga med Leif GW i en timma. Jag och Leif, Leif och jag. Hans vänner kallar honom visst GW, jag är inte riktigt där än.

Tjing tjong det är Don

Efter dagens två föreläsningar om vattenresurser promenerade jag till Katja där jag tittade på alla avsnitt av I Anneli medan Katja gjorde pärlbrickor. Sedan delade vi på en folköl.

Farligt farligt, men härligt härligt.

Jag borde verkligen skaffa en sådan där halkmatta alá tant i badkaret. Om jag inte svarar på sms vet ni var ni hittar mig.

Winehouse

Jag älskar hur vi börjat fylla vinglasen ända upp till kanten. Så att man liksom måste sippra i sig vin innan man kan lyfta glaset från bordet utan att spilla. Just det ögonblicket är så himla fint.

Oldie but goodie

När jag undervisade i historia förra veckan frågade en elev mig om jag levde innan den "nya tiden", som man på skolans tidslinje kallar tiden vi lever i. Jag kastade tillbaka frågan och undrade vad han själv trodde om det, och fick "jag vet inte, du är ju ganska gammal och så..." till svar.

Jag njöt inte av att bli ett år äldre igår.

Nej tack, jag ska inget ha

Jag har egentligen ingenting emot tentor, vare sig det gäller hem- eller salstentor. Tvärtom kan jag tycka det är härligt att gräva ner mig i ett ämne och stänga ute omvärlden, med en ständigt påfylld te-kopp bredvid mig. Med onsdagens salstenta känns det dock annorlunda. Kanske för att jag inte riktigt uppfattat vad det är den faktiskt ska handla om. Hela kursen har varit luddig och jag kan inte sätta fingret på dess innehåll om jag så försöker för mitt liv. Att ha ägnat veckor åt att sitta och lyssna på människor som inte förmedlar någon akademisk fakta utan enbart "undervisar" om sina egna åsikter och erfarenheter känns ungefär som att ha suttit på en fest och lyssnat på folks fyllehistorier. Fast historierna kommer på tentan.

...

Jag blir mer och mer övertygad om att min katt är Satan.

Two loves

Jag lever i ett förhållande med min överstrykningspenna och har ätit chips varje dag i en vecka.

Fredag morgon

Mitt frukostägg blev konstigt, den enda hårsnodd jag ägde gick av och jag fattar inte riktigt vilken professionsutvecklingsmatris jag ska utgå ifrån för att förbereda mitt möte med min handledare som äger rum om två och en halv timme.
Om devisen "efter regn kommer solsken" stämmer kan det bli en riktigt bra fredagkväll.

Tankar om livet, del 1

Jag tycker att c-vitamin som brustablett med apelsinsmak är så himla gott att jag dricker det istället för juice till frukosten på morgnarna. Får man göra så eller är tanken att man ska svepa hela glaset i en hutt? Det skulle göra mig väldigt besviken.

Åh

Jag kommer ingenstans på mitt projektarbete, vilket är oroväckande då jag verkligen vill att vi mailar in det imorgon. Jag vill slita mitt hår. Jag vill egentligen göra allt utom att skriva, mest av allt vill jag dricka vin med min vän Kattis för det är det bästa jag vet, men hon drack vin med Cliff igår så jag blir utan. Vidare vill jag att någon kommer och hämtar de två sopsäckar med kläder jag rensat ur, pronto. Jag vill att brödet jag lagt i ugnen ska tina så jag får dränka det i marmelad och äta upp det och jag vill att det ska bli fredag. Sist men inte minst vill jag att någon lånar ut en varm jacka till mig nästa vecka när jag ska leka geolog i Närke. Men det kanske är mycket begärt. Och så vill jag träffa min familj, också.

Saturday morning

Så att säga

Min bättre hälft och jag.

Jag och min bättre hälft.

Och en onsdag.

Så att säga.

Nicht

Jag har inga problem med råttor som sådana, men att snubbla över den största i kommunen precis när man stiger ut genom porten känns....onödigt.

Suspekt..?

Efter det tidigare inlägget känns det aningen olustigt att någon inte bara ringde på min dörr vid en ganska sen timme ikväll utan dessutom satte en nyckel i mitt lås och försökte vrida om. Personen försvann ut genom porten och in i en väntande bil innan jag hann få någon förklaring till beteendet, men det finns säkert en god sådan. Jag har dock inte kommit på någon som känns självklar än....

Favorit i repris

Och jag har gjort det igen. Lika fantastiskt varje gång. En natt drömde jag för övrigt att en man stod i hallen och tittade på mig när jag sov för att på morgonen inse att jag faktiskt sovit med dörren olåst. Var det det undermedvetna som talade även då, må tro?

Vad sjutton...?

Så var det det här med drömmar, hur de kan dröja sig kvar på morgonen och påverka ens känsloliv trots att man intalar sig att det bara var en dröm. Jag är övertygad om att drömmar ofta speglar hur man mår och att de är ett sätt att bearbeta känslor, men när man drömmer om sådant man inte trodde man kände och känslan som förföljer en även efter att man vaknat tycks omöjlig att skaka av sig? Bör man då inse att drömmar ibland bara är trams eller bör man inse att ens undermedvetna inte ljuger och att man kanske känner sådant man inte var medveten om?

Not cool

Jag har utvecklat något slags klaustrofobi eller panikångest som visar sig varje morgon på tunnelbanan. Den senaste veckan tycks folkmängden i vår hufvudstad ökat till det dubbla och svårigheten att få sittplats på sosseslingan likaså. Paniken gör entre i samma sekund som jag inser att jag är en av de som måste stå och trängas i den allt för smala vagnen och jag hetsar av mig alla ytterkläder innan det blir så trångt att även den möjligheten försvinner. Detta till trots dröjer det inte länge förrän kallsvetten och klumpen i bröstet tar över och jag får lägga all koncentration på att andas långsamt och intala mig själv att jag är framme snart.
Fler tåg till folket, säger Karåhla.

Chips-tips 1.0

Trots att dessa ugnsbakade chips inte innehåller några potatis, vill jag rekommendera dom. Härligt crispiga och en fin variation till de vanliga sourcream & onion (där köper jag dock Estrellas). Dippar gör du i tzatziki, förstås.

When Satan left

Jag har länge känt mig stressad över situationen i min garderob, som varit full av plagg jag inte använt på år och dar. Jag är fruktansvärt dålig på att rensa bland mina tillhörigheter, jag har en fånig tendens att bli nostalgisk över minsta pryl och får lätt för mig att jag kommer ångra besluten jag fattar om vad som ska behållas och vad som ska bort. Igår tog dock min bättre hälft Katja sin roll som beslutsfattaren i vår relation på allvar och slog sig ner i min soffa medan vi gick igenom plagg efter plagg. Två överfulla sopsäckar och jag vet inte hur många "åh, den här hade jag på mig när..." senare känner jag mig betydligt friare. Prylar är ett Satans påhitt.

Den om att blicka tillbaka....

Den 7 september för två år sedan var en söndag och Katja och jag hade vår obligatoriska söndagsmiddag. Vi hade planerat att göra grönsaksgratäng men var bakis och köpte istället pizza och falafel som vi åt på hennes golv. Jag konstaterade att det var skönt att det var höst och vardag och att dessa fantastiska rutiner var tillbaka.

Idag är det söndag den 5 september och jag har ätit söndagsmiddag hos Katja. Vi är inte bakis (jag steg de facto upp klockan 8), vi åt grönsaker i ugn och sesamnuggets med tzatziki vid köksbordet och vilade sedan middag. Jag konstaterade att det är skönt att det är höst så att man blir sådär härligt trött relativt tidigt om kvällarna, i kontrast till sommarens sena nätter.

Två år senare. Två år äldre.

No no no....

Jag har nu nått till den punkten då jag helst av allt vill ställa in resan. Slippa flyga och slippa denna rädsla. Jag hittade ett fyra i rad i reseformat hemma hos mamma och pappa, det var mitt när jag var liten, och det är nu nerpackat i handbagaget och Jenny har lovat att spela med mig hela vägen om så behövs. Förhoppningen är att min tävlingsinstinkt ska ta fokuset från flygningen. Gud, jag behöver en martini för att lugna nerverna.

Kontroll i Stockholm

När killen på ICA tidigare ikväll frågade om jag ville att han skulle dela upp maten Ingela och jag köpte på två kvitton kände jag mig en smula... ja, som att mitt liv är så inrutat och förutsägbart att till och med personalen på den lokala ICA-butiken vet hur jag ska bete mig. Anledningen till frågan var att han noterat att Jenny och jag ofta handlar mat där och varje gång försöker dela upp varorna på rullbandet så att vi betalar lika mycket var. Med varierande resultat. Kanske borde jag börja handla på Konsum. Leva lite.

The Road

Smått utmattad och en smula bakis spenderade jag hela gårdagen hemma. Jag passade på att sova, läsa och hyra Vägen. En underbar film om undergången så som man tänker att den skulle se ut. Min enda ånger idag är att jag inte läste boken först. Är det en meningsfull idé att göra det efter att man sett filmen? Sandra?

Leaving on a jetplane

Jag har noterat att jag ett par veckor innan varje flygresa utvecklar en besatthet kring vad jag ska äta för frukost den aktuella dagen. Jag vill minnas att jag ganska tidigt började dividera med Sandra om vad vi skulle ha på baguetterna innan senaste Paris-resan och jag började redan för två veckor sedan på ett allvarsamt sätt gå igenom frukostalternativ inför Rom-resan med Jenny. Jag känner en stark motvilja mot att flyga och är i princip livrädd. Amatörpsykologen i mig säger att mitt fokus på frukosten är ett försök att glömma vad som väntar mig - en säker krasch mot döden. Emellanåt påminns jag dock om flygresan och grips av fullständig panik. Jag skulle förstås enkelt kunna undvika detta genom att helt enkelt låta bli att flyga, men jag kan inte riktigt se tjusningen med ett sådant liv. Att få se andra delar av världen är trots allt värd all rädsla.

Is this goodbye?

När jag var i Småland härom helgen pratade min mamma om någon artikel hon läst om drömmar och om hur människan i sina drömmar bearbetar verkligheten. När Jenny en stund senare ringde och berättade att hon drömt att hon var hemma hos mig för att titta på Arkiv X men inte kunde se tv:n då hela min lägenhet var fylld med lådor fulla med chips från golv till tak, insåg jag att det kan vara på tiden att jag tar tag i mitt enorma beroende av chips.

Mulberry road

Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om designers och märken osv när det gäller kläder. Jag står som ett frågetecken när människor berättar att de köpt ett plagg för en saftig summa pengar från en viss designer och jag har inte lyckats uppfatta om den väl tilltagna prislappen ger ett plagg så mycket snyggare än andra eller om den ger status inom modearenan. Det finns dock ett undantag; fina väskor. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag snubblade över en gammal Mulberry på Myrorna igår. Det har hänt mig en gång innan och reaktionen var densamma; total glädje. Jag fullkomligt älskar fina väskor av god kvalitet, som efter 20 år i tjänst har en snygg slitning på skinnet men i övrigt är som ny. Känslan av att stoppa mina tillhörigheter i en sådan när jag går hemifrån är fantastisk. Jag undrar dock om det skulle vara lika fint om jag faktiskt betalat den förmögenhet den skulle kosta ny istället för de ynka hundralappar jag gav till Frälsningsarmén?

Two loves

Klockan är halv tolv, jag sitter med en examinationsuppgift som inte är av denna värld och en flaska rött. Himla fint ändå. Imorgon tänker jag skolka från föreläsningen, vilket tar emot då jag trots att jag önskar att jag var wild and crazy är en ganska ordentlig ung kvinna som går på samtliga föreläsningar och seminarier. Litteraturen kan jag dock slarva med, varför jag nu sitter smått förvirrad och inte lyckas reda ut mina forskningsfrågor med hjälp av mina teoretiska perspektiv och centrala begrepp. Jag har dock goda förhoppningar om att jag ska reda ut det hela imorgon.

Jag har tänkt lämna in x-uppgiften på torsdag för att gå på sommarlov och åka till mamma och pappa i Småland. I Småland har jag nu för tiden bara mina föräldrar, mormor och morfar och min kusin/kära vän Sandra. Jag har inget annat att göra än att träffa dessa personer och att besöka stans två (de brukade vara tre, men den bästa har stängt) second hand-affärer. Övrig tid är utan måsten och utan tider att passa. Och det är underbart. I några dagar. Sedan är det, trots att jag önskar att dessa människor fanns lite närmare, fint att komma tillbaka till mitt eget liv igen.

Pepp pepp pepp

Ikväll är det tacos och TP-afton. Jag är så jävla taggad. De andra kvinnorna är fantastiska, men chanslösa. Jag ska ta hem det här. Jag SKA ta hem det är.

Fuck it

Jag har sådär ont i halsen så jag inte kan svälja, vilket innebär alldeles för lite mat tillika energi för att fixa pluggandet. Somnade i kökssoffan, som är alldeles för liten för min långa lekamen, och vaknade inte förrän en timme senare med nackspärr och en enorm vilja att bara sova resten av dagen. Eller resten av livet.

Me and my cat

Dagens dryck: Vanilj-te

Dagens föda: Vicks blå

Dagens insikt: Min huvudvärk är tillbaka

.

Det sistnämnda är en katastrof, eftersom jag inte kan läsa när den sätter in ordentligt, och det är just läsningen som betalar min hyra. Eller, som tillåter mig att låna pengar för att betala min hyra, åtminstone.

Det sägs att katter har fler sinnen än människan, och jag är benägen att tro på detta. Så fort jag mår dåligt är Svinpäls där och ligger tätt intill, som för att trösta. Det är fint. Idag har han troget suttit vid min sida i kökssoffan, slickat mig lite försiktigt på handen och tittat frågande på mig varje gång jag rest mig för att koka mer te. Som om han undrar om allt är okej. Eller som om jag störde han i hans vila. Vilket som.

Life's good

Igår var det torsdagsöl och Sofia berättade om att hennes familj åkte på semester till Costa Rica när hon var ett år och gillade landet så mycket att de helt sonika åkte hem till Sverige, gjorde sig av med alla sina ägodelar och åkte tillbaka till Costa Rica med tomma händer och ett helt nytt liv framför sig. Jag älskar sådana historier! Jag älskar att man kan leva flera olika liv under sin livstid, jag älskar att man kan bryta upp och starta ett nytt liv på en annan plats, jag älskar att vi lever i en tid då man inte måste välja en partner och sedan leva med samma människa hela livet eller, för all del, att man kan välja att inte leva i ett heterosexuellt standardförhållande överhuvudtaget. Och jag hoppas så innerligt att jag kommer ta vara på alla dessa möjligheter, att jag kommer sitta där när jag är gammal och kunna se tillbaka på alla äventyr jag varit med om.

Och genast slår paniken in, herregud, jag är redan 25 år. Men what the fuck. Om jag har tur så har jag bara levt en tredjedel av mitt liv än och det är aldrig för sent, eller?

Torsdag is shit

Den här torsdagen har inte bjudit på mycket spänning hittills. Föreläsning, pasta pesto med körsbärstomater, fetaost och gurka samt ett antal försök att komma igång med litteraturen till kursen som började i måndags. Motviljan är enorm. Att jag dessutom ska jobba hela helgen, inklusive fredag kväll/natt och har något slags förkylning som inte bryter ut utan tycks ligga och trycka på inifrån på ett sjukt irriterande sätt men som ändå lyckas ta den mesta av min energi gör inte dagen bättre. Jag förlitar mig på att dygnets fyra sista timmar kommer väga upp för resten av dagen.

My heart will go on

När de ringde från Com Hem häromdagen och frågade vilka tv-kanaler jag har kunde jag inte alls svara på frågan. Jag hade precis beslutat mig för att säga upp alla kanaler eftersom jag aldrig tittar, när jag upptäckte att jag av någon anledning har tv4 Fakta. Det är fantastiskt att alltid ha en dokumentär att se på! Jag älskar sådana som handlar om sekter, massmördare, Hitlers livvakter och det är just sådana de ofta visar. Ondska. Nu hamnade jag dock framför en som handlade om en bebis som opererade hjärtat och jag grät ögonen ur mig. Det var hjärtskärande att se detta lilla liv - och kanske framför allt att se hennes föräldrar. Jag kände deras oro och panik som vore den min egen.

Jag insåg att det är väldigt underligt att jag egentligen aldrig var varken orolig eller rädd när jag hamnade på sjukhus för att mitt hjärta inte funkade som det skulle. Jag var 13 eller 14 år och fullt medveten om vad som händer om hjärtat slutar funka helt, jag borde väl varit skräckslagen? Men jag kan verkligen inte minnas att jag brydde mig speciellt mycket alls. Jag kan däremot minnas oron i mina föräldrars blickar, och kanske är det så det är? Det är värst för de anhöriga? Hur som helst så känns det, efter år av undersökningar, ingrepp och sjukhusvistelser, fortfarande ganska overkligt att jag har fel på hjärtat. Och det känns en smula orättvist att behöva lägga tusenlappar varje år på medicinering och läkarbesök. Och att jag fick sluta spela fotboll, trots att det var det viktigaste i mitt liv. Och att inte få utöva yoga eller åka fritt fall på Gröna Lund. Det sistnämnda skulle jag iofs inte gjort ändå.

To India with love

Jag har inte lyckats få tag på Jenny på några dagar och började fundera över om jag borde ringa polisen. Hon ringde mig dock tidigare idag när jag fortfarade låg i sängen.

Någon halvtimme senare satt jag i solen på Bondegatan och väntade på henne för att avnjuta en spontanlunch

Vilken också blev årets första lunch på uteservering

Indisk grönsaksgryta i mängder

Och enorma naan-bröd

Det är så fantastiskt att våren är här och det är fantastiskt med spontana dagar med fina vänner. Jag har alltid varit den som gärna planerar låååångt i förväg, men det brukar ändå vara det oplanerade som är bäst, så what the fuck. Jag orkar inte med ett liv som styrs av planer och en full almanacka längre. Icke!

God morgon

Jag är sådär trött att jag längtar hem redan innan jag gått härifrån och det kommer krävas en väldigt skicklig föreläsare alternativt sockerchockar de luxe för att hålla mig vaken under de tre timmar jag ska lyssna på någon som pratar om designteoretiskt perspektiv. Jag är osäker på vad det innebär och vad det har med min utbildning att göra, men jag antar att det kommer framgå under förmiddagen. Jag anar en gassande sol genom mitt smutsiga fönster och vill helst spendera dagen med en vän och en glass, men mitt enorma behov av sömn kommer med största sannolikhet stå i vägen för sådana aktiviteter. What a shame på en så fin dag.

Våren är här och jag vill slåss

Hela min tillvaro luktar vår. Fredagens fjortisfylla gör sig påmind av ett sönderslaget knä och en klänning som hänger slängd över min dörr full med gräsfläckar och hål i tyget. Gårdagens trettioårskalas lever kvar genom alla de sms i vilka jag under dagen fått förklara att det inte var jag som skickade tomma eller konstiga sms från min mobil inatt. Det var en annan festdeltagare som tyckte det var en fräck idé att inkräkta på mitt privatliv och tog sig helt sonika friheten att i mitt namn skicka meddelanden till såväl studiekamrater som kollegor och gamla bekantskaper som borde raderats ur min telefonbok för länge sedan. Jag försöker trycka ner den ilska jag känner över detta tilltag och trösta mig med att det kanske inte är mig det är mest synd om ändå. Det funkar inte, jag är pissed as hell. Jag tar en chipspåse på det.

Hemläxa

Jag kände mig som en riktigt dålig förälder när jag tidigare ikväll köpte Euro shoppers kattmat till Svinpäls. När studielånet sinar är kattmat för halva priset fruktansvärt lockande, trots att jag sällan köper mat av det märket till mig själv. Var detta dåliga samvete kommer ifrån kan jag inte riktigt svara på, eftersom jag i själva verket inte kollat upp om denna mat faktiskt är sämre än den jag brukar köpa. Det kan vara en lämplig hemläxa till nästa inköp.

I'm Alice

Häromveckan drömde jag att jag fann ett underland. Ett hål att krypa ner i, för att finna en fantastisk värld bestående av det vackraste vackra.
Döm om min förvåning när jag mitt i drömmen väcktes av ett sms med texten "are you alice?".

Over my head

När jag under dagens föreläsning på allvar började uppleva de viskandes och fnissandes personerna bakom mig som riktigt störande, vände jag mig om och gav dom en arg och menande blick. Trots att det inte var i uppfostrande eller disciplinerande syfte, utan helt enkelt handlade om att jag inte kunde koncentrera mig på vad föreläsaren sa när det pratades från annat håll samtidigt, kände jag mig plötsligt som en sur kärring. Kanske för att de betedde sig som barn, i och för sig.

Mr Blue sky

På min gamla blogg stod för exakt tre år sedan att läsa:

Var hälsad
Jag gick ut på balkongen, och GUD. Åh. Jag har inga strumpor i skorna. Hoppas jag inte fryser. Imorgon ska jag träffa Erika. Det blir fint. Micke är hemma. Jag ska träffa honom också.
2007-mar-26 @ 13:36

Att gå utan strumpor i skorna har inte varit aktuellt idag, men man har definitivt fått känslan av att vi är en god bit på väg. Jag höll nästan på att köpa en glass, så härligt kändes det.

I wish I was a wild west hero

För något halvår sedan:

Tidigare idag:

Tänk att det dröjde 23 år innan jag vågade mig på något annat än blondt hår. Jag har haft en härlig tid som svarthårig, men efter två år som sådan och några månader i fräcka gula nyanser, är det nu ganska fint att vara tillbaka i hårfärgen jag minns från barndomen.

När jag jämför såhär kan jag iofs känna att jag var mycket fräsigare i mörkt hår. Jaha, nähe.

En liten undran...

Folk säger alltid att "när man pluggar, då är man aldrig ledig", och nog insåg jag tidigare att så är fallet, men det var först i fredags jag insåg precis hur sant det är. Aldrig har jag njutit så mycket av en helg, och då jobbade jag ändå ena dagen. I lördags var jag dock ledig mellan avslutad och kommande kurs, och njöt av en helt oplanerad dag. Jag sov tills jag vaknade fullkomligt utvilad, åkte in till söder för långpromenad, tog en paus och slank in på 13.30-visningen av Kvinnor utan män, fortsatte min promenad och tog sedan en spontan bakis-middag med Jenny.

Nu ska jag sätta igång att läsa om svensk utbildningshistoria, för att sedan åka in till stan och gå på en rulle med Jenny, hela tiden med stressen i bakhuvudet, med vetskapen att jag borde plugga. Ni människor som är utbildade/under utbildning - lär man sig hantera denna känsla eller är man förlorad under hela studietiden?

EFTERLYSNING

Du som sitter och trycker på min plånbok någonstans i denna underbara stad - kan du lämna tillbaka den? Den är min, inte din, och jag skulle behöva den.

Vänner och bubbel

I fredags lämnade jag in min första tenta, känslan är omöjlig att förklara. Det enda som egentligen kändes aktuellt den kvällen var vänner och bubbel. Det gavs även tillfälle att besöka en bar jag velat gå till himla länge. Jag går förbi den varje gång jag går till Jenny och det är alltid något som drar mig mot den. Det var litet och mysigt och så varmt att byxorna klibbade fast mot benen, men det gjorde ingenting, för livet var härligt och Jenny fin och vinet gott. Det som skulle vara en filmkväll blev en hemmafest och utgång och hemgång.

Grattis Karolina. Good job!

Varmt välkomna.

De två uppenbara guldklimparna på bilden är förstås chipspåsen och min Twin Peaks Definitive Gold Box Edition-box. I övrigt kan man notera att bilden togs kl. 23.56 i väntan på tunnelbanan från Annie och Bryan och att man trots att kameran på min mobil saknar blixt kan se att det inte längre är någon risk att halka ner på spåret. Ett kärt återseende med asfalten och ljuset.

Dessa underbara psykopater....

För 3-4 år sedan fick jag ett väldigt konstigt telefonsamtal mitt i natten. Jag minns att jag upplevde det så obehagligt att jag ringde och väckte min bror som tog sig tid att ha ett lugnande samtal med mig tills min dåvarande sambo kom hem. Sedan dess har personen ringt med jämna mellanrum, alltid på natten. Som i natt. Jag svarar inte längre, men börjar verkligen tappa tålamodet. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ett slut på det hela när personen ringer från okänt nummer och verkar ha allt för stor brist på vanligt hyfs för att man ska kunna prata vett med honom. Dessutom är det svårt att ta sådana samtal när man precis blivit väckt. Ideér, någon?

Bright!

Inatt fick jag den stålande ideén att dra ur sladden till väckarklockan. Jag minns händelseförloppet ganska tydligt, kan dock inte minnas riktigt hur jag tänkte. Hur blev jag sån här? Båda mina föräldrar är ju normalbegåvade?

ELO for life

Jag vaknade med nästäppa och överdoserade nässpray precis innan jag klev ut i minusgraderna vid 6 i morse. Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde insett vilka konsekvenserna av detta skulle bli, men svedan kom som en chock. Satan vad ont det gjorde, jag tror jag till och med dämpade ett litet skrik. Sen lyssnade jag på ELO i iPoden och allt blev bra igen.