När Svinpäls inatt insåg att han hade tråkigt och beslutade att göra allt för att väcka mig, stängde jag ut honom från rummet. Döm om min förvåning när klockan ringde och jag insåg att dörren var öppen och skrället låg vid mina fötter. Han har förvisso öppnat dörrar tidigare, men jag blir ändå sådär barnsligt stolt. Det torde väl tyda på någon form av vettig verksamhet i den lilla djävulens huvud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar