Vad sjutton...?

Så var det det här med drömmar, hur de kan dröja sig kvar på morgonen och påverka ens känsloliv trots att man intalar sig att det bara var en dröm. Jag är övertygad om att drömmar ofta speglar hur man mår och att de är ett sätt att bearbeta känslor, men när man drömmer om sådant man inte trodde man kände och känslan som förföljer en även efter att man vaknat tycks omöjlig att skaka av sig? Bör man då inse att drömmar ibland bara är trams eller bör man inse att ens undermedvetna inte ljuger och att man kanske känner sådant man inte var medveten om?