Over my head

När jag under dagens föreläsning på allvar började uppleva de viskandes och fnissandes personerna bakom mig som riktigt störande, vände jag mig om och gav dom en arg och menande blick. Trots att det inte var i uppfostrande eller disciplinerande syfte, utan helt enkelt handlade om att jag inte kunde koncentrera mig på vad föreläsaren sa när det pratades från annat håll samtidigt, kände jag mig plötsligt som en sur kärring. Kanske för att de betedde sig som barn, i och för sig.