Jag har utvecklat något slags klaustrofobi eller panikångest som visar sig varje morgon på tunnelbanan. Den senaste veckan tycks folkmängden i vår hufvudstad ökat till det dubbla och svårigheten att få sittplats på sosseslingan likaså. Paniken gör entre i samma sekund som jag inser att jag är en av de som måste stå och trängas i den allt för smala vagnen och jag hetsar av mig alla ytterkläder innan det blir så trångt att även den möjligheten försvinner. Detta till trots dröjer det inte länge förrän kallsvetten och klumpen i bröstet tar över och jag får lägga all koncentration på att andas långsamt och intala mig själv att jag är framme snart.
Fler tåg till folket, säger Karåhla.
3 kommentarer:
mm, det här med att utveckla fobier i vuxen ålder är märkligt, som det här med min vatten-fobi som smög sig på sakta men säkert genom att jag tittade på otäcka (detta är alltså objektivt) "under-ytan" bilder i illustrerad vetenskap. tillslut när en sådan bild dök upp i det nya numret kastade jag tidningen ifrån mig och det kröp i benen och en känsla av obehag for genom kroppen. / Kusin S
Sandra: Enligt behaviorismen (eller ja, enligt Skinner iaf) har en fobi utvecklats vid ett tillfälle då man varit i kontakt med det man har fobi för och samtidigt utsatts för något man skrämts av. Det skulle alltså innebära att när du ser en orm och jag en spindel är det inte djuret i sig vi får panik av utan det som skrämde oss vid ett tidigare tillfälle. Jag köper nog inte det. Jag har iofs inte alltid haft spindelfobi, så något måste ju utlöst den...
jag vill ju mer tro att vattenfobin har med gamla bibelberättelser att göra dvs det här med att folk alltid varit rädda för vatten, syndafallet osv. lite coolare. lite mindre troligt./ S
Skicka en kommentar