Paris?

Jag har delat med mig om min tanke att åka till Paris ensam ett par dagar och de flesta menar att jag inte alls vill åka ensam, jag vill ha någon att dela det med. Varför då? Jag tycker ju om att vara ensam. Tänk att promenera gatorna fram, sätta sig på något mysigt café och ta en kaffe, gå på loppmarknader, äta middag på någon liten restaurang och dricka ett glas vin medan man läser en bok. I ensamhet. I Paris.

Ändå lyckas folks negativa inställning påverka mig, vilket kanske är ett tydligt tecken på att jag borde göra det här? Det faktum att jag faktiskt tar upp det hela med andra kanske är en ännu mer uppenbar hint, för vad har andra med saken att göra? Jag anser mig nog vara ganska självständig, men inte alls på det där sättet så jag kan sätta blicken på ett mål och sedan gå mot det utan att se mig omkring och snegla på andras ansiktsuttryck. Och det är precis sådan jag vill vara.