Idag har jag spelat Ebba Grön i iPoden, lite pubertalt kan tyckas, och kanske är det så. Jag tänker tillbaka på tider som varit, när jag var yngre och bodde i världens minsta småstad och gick på samma fest varje helg. Hemma hos Sandra kanske, vi drack några öl och sen några till, jag tog en snus av Fredrik och när jag spottade ut den däckade jag på mattan. Sandra satte på We're only in it for the drugs och som på beställning blev jag pigg igen. Jag dansade gärna till What's the color of love med Lili och Sussie. Sen var ölen slut och jag tjatade på Fredrik att sälja några av hans till mig. Han blev irriterad och undrade varför jag inte köpte fler när jag visste att det alltid var samma visa, men ställde upp. Ungefär så gick det till. Gång på gång. Det var rätt bekymmersfritt.
Jag är dock väldigt glad att jag flyttade därifrån. Jag får för mig att det är bra att göra så ibland, bryta upp, flytta på sig, skapa ett nytt liv. Det ger en så många chanser att lära sig och göra allt ännu lite bättre nästa gång. Skulle det leda till att man till slut, efter alla lärdomar från tidigare gånger, lyckas skaffa sig precis det liv man vill ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar