Min vän med en chipspåse

Idag följde jag med Katja till Ikea. Katja och jag är som ett strävsamt gammalt par. Först kör Katja vagnen, medan jag håller i sidan av den. Plötsligt, utan ett ord, byter vi plats och jag kör, Katja håller i sidan. Så går vi i sakta mak, stannar och tittar och känner på saker, säger att "den här köper vi när lönen kommit". Mmm hmm, svarar man och så går vi vidare. Fast egentligen behövs inga ord, och det tycker jag är fint.