Jag är lite krasslig och när jag vaknade i morse med värkande hals och insåg att jag var tvungen att ta reda på om jag hade någon röst kvar kändes situationen plötsligt...pinsam. När Svinpäls sekunderna senare hoppade upp i sängen för att hälsa mig godmorgon, kände jag viss lättnad över att kunna prata med honom istället för att säga något rakt ut i luften. Att prata med sin katt är ändå mer charmigt än att prata med sig själv.
2 kommentarer:
Du kallar ente han katt, han heter Svante!
Han heter Patrik.
Skicka en kommentar