Efter att ha sett delar av Dokument Inifrån igår tänkte jag skriva några rader om det, och såg nu att Katja gjort detsamma. Till skillnad från Katja tycker inte jag att det är kundernas brist på respekt som är det hårdaste med orättvisan i ungas arbetsvillkor, utan maktlösheten. Att man inte ens kan sucka utan att bli utbytt. Jag jobbade på Mc Donald´s i Nacka i 3 månader när jag fyllde 20, men fick sparken sedan jag sagt till mina överordnade att jag ville ha betalt för den tid jag var schemalagd på, inte för den tid de hade lust att betala mig. Jag har sedan dess undrat varför jag inte gick vidare med detta, varför jag inte tog det hela längre. Då det gick en dokumentär om Mc Donalds för något år sedan som handlade om just det här, och samma chef som ställdes till svars då satt precis lika oförstående i Dokument Inifrån igår, inser jag att jag kan släppa den ångesten. Det hade varit meningslöst att vända mig till högre uppsatta - det är de som driver slaveriet. Vill man ha ett jobb får man arbeta på deras villkor.
Bara dagar efter att jag blivit utsparkad från Mc Donald's fick jag ett jobb på Pressbyrån. Efter att i tre månader ha gråtit varje morgonen för att det var dags att gå till jobbet och varje kväll för att det snart var morgon igen, var det underbart att hamna på en arbetsplats där man behandlades som en människa. Och på detta jobb är det just otrevliga Svenssons och narkomaner som slåss och kastar saker som är det som kan få en att bryta ihop - inte den man är beroende av för att kunna betala hyra och köpa mat.
Det är just där jag anser att problemet ligger. Att man får välja mellan att arbeta under förfärliga förhållanden eller att inte få jobba alls. När man kommer direkt från gymnasiet och får sitt första jobba har man ingen aning om vad som gäller. Man vet inte vad ens arbetsgivare kan kräva av en och vad man kan kräva tillbaka, och detta är arbetsgivarna väl medvetna om. Det är ingen slump att företag som Mc Donald's i första hand anställer 19-åringar, det är ett strategiskt genomtänkt val som syftar till att utnyttja människor som inte känner till sina rättigheter och är för oerfarna i livet för att våga säga ifrån. Kanske borde det inte enbart handla om att skapa fler jobb för ungdomar, utan också om att säkerställa att de jobb som finns är drägliga? Vilket värde finns det egentligen i att ha ett jobb om det får en att må så fruktansvärt dåligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar