Tillfällen då katten kommer till nytta

Jag är lite krasslig och när jag vaknade i morse med värkande hals och insåg att jag var tvungen att ta reda på om jag hade någon röst kvar kändes situationen plötsligt...pinsam. När Svinpäls sekunderna senare hoppade upp i sängen för att hälsa mig godmorgon, kände jag viss lättnad över att kunna prata med honom istället för att säga något rakt ut i luften. Att prata med sin katt är ändå mer charmigt än att prata med sig själv.

Hellre Pressbyrån-keps än Mc Donald's-keps

Efter att ha sett delar av Dokument Inifrån igår tänkte jag skriva några rader om det, och såg nu att Katja gjort detsamma. Till skillnad från Katja tycker inte jag att det är kundernas brist på respekt som är det hårdaste med orättvisan i ungas arbetsvillkor, utan maktlösheten. Att man inte ens kan sucka utan att bli utbytt. Jag jobbade på Mc Donald´s i Nacka i 3 månader när jag fyllde 20, men fick sparken sedan jag sagt till mina överordnade att jag ville ha betalt för den tid jag var schemalagd på, inte för den tid de hade lust att betala mig. Jag har sedan dess undrat varför jag inte gick vidare med detta, varför jag inte tog det hela längre. Då det gick en dokumentär om Mc Donalds för något år sedan som handlade om just det här, och samma chef som ställdes till svars då satt precis lika oförstående i Dokument Inifrån igår, inser jag att jag kan släppa den ångesten. Det hade varit meningslöst att vända mig till högre uppsatta - det är de som driver slaveriet. Vill man ha ett jobb får man arbeta på deras villkor.

Bara dagar efter att jag blivit utsparkad från Mc Donald's fick jag ett jobb på Pressbyrån. Efter att i tre månader ha gråtit varje morgonen för att det var dags att gå till jobbet och varje kväll för att det snart var morgon igen, var det underbart att hamna på en arbetsplats där man behandlades som en människa. Och på detta jobb är det just otrevliga Svenssons och narkomaner som slåss och kastar saker som är det som kan få en att bryta ihop - inte den man är beroende av för att kunna betala hyra och köpa mat.

Det är just där jag anser att problemet ligger. Att man får välja mellan att arbeta under förfärliga förhållanden eller att inte få jobba alls. När man kommer direkt från gymnasiet och får sitt första jobba har man ingen aning om vad som gäller. Man vet inte vad ens arbetsgivare kan kräva av en och vad man kan kräva tillbaka, och detta är arbetsgivarna väl medvetna om. Det är ingen slump att företag som Mc Donald's i första hand anställer 19-åringar, det är ett strategiskt genomtänkt val som syftar till att utnyttja människor som inte känner till sina rättigheter och är för oerfarna i livet för att våga säga ifrån. Kanske borde det inte enbart handla om att skapa fler jobb för ungdomar, utan också om att säkerställa att de jobb som finns är drägliga? Vilket värde finns det egentligen i att ha ett jobb om det får en att må så fruktansvärt dåligt?

Den om att jobba med sig själv

En kollega frågade mig igår om jag tyckte att hon borde klippa sig, något jag svarade jakande på. Hon hade fått iden på tunnelbanan dit och gick, efter att ha rådfrågat ännu en kollega, raka vägen till frisören.

Då en av de egenskaper jag finner mest irriterande hos mig själv är just det faktum att jag inte kan fatta snabba, impulsiva beslut, blev jag mäkta imponerad av hennes tilltag och kände än mer att jag måste jobba på just detta i mitt eget beteende. Att inte vara så förnuftig och att inte tänka igenom saker om och om igen innan jag bestämmer mig - att göra det jag känner för just nu. Det borde väl inte vara så svårt, tänker jag.

Och här sitter jag nu och velar kring huruvida jag ska beställa mina vårskor på nätet ikväll eller inte. Och då är frågan inte ens om jag ska beställa dom, utan om jag ska göra det ikväll.

Trots att sommaren känns väldigt långt bort...

Saker och ting löser sig ju alltid, men just nu råder osäkerhet kring om/hur mycket jag får jobba i sommar och jag har därför ägnat förmiddagen åt att söka sommarkurser. Nog vore det härligt att läsa distanskurser på sommaren, med all frihet det ger, men att ta mer lån än nödvändigt tar ändå emot. Tips om sommarjobb mottages tacksamt. Helst något högavlönat och med minimal arbetstid.

Tio brödrostar av tio möjliga

Sist jag hade hjärnskakning var nog den där gången när jag fick en gunga i huvudet på lekplatsen bakom vårt hus. Mamma hörde mig skrika och spang genast dit, men jag hade hunnit lämna scenen och var spårlöst förvunnen. Efter panikartat letande i området fann hon mig slutligen i min säng, som jag gått hem och krupit ner i för att sova.

Jag har nu hjärnskakning i vuxen ålder, vilket känns fånigt. Är inte detta en åkomma hemmahörande i barndomen? Hur som helst så får läkaren, som jag träffade tidigare idag och som just ringde min mobil för att höra att jag inte mår sämre, 10 brödrostar av tio möjliga. Det kan hon väl va värd.