But why?

Och på allvar. Varför envisas sköterskorna med att sätta en enorm jävla tejpbit över bomullen de använder för att stoppa blodet när de tagit blodprov på en? De gör sjukt ont att ta bort. Något som får mig att tänka på förr i tiden, då de använde klisterlappar när de gjorde EKG, som även dom skulle slitas bort. Väldigt smärtsamt. Man var helt skinnflådd över hela bröstet i dagar efteråt.

Idag har jag....

Jag har haft två dagar ledigt och det känns såhär i slutspurten som om jag haft en riktigt bra helg. Vilket jag väl har, på sätt och vis. Igår sov jag ut och steg sedan upp och bakade kakor. På eftermiddagen mötte jag upp Katja, vi promenerade till Moderna och kikade på Dalí-utställningen. Detta följde vi upp med en bio samt två glas vin i gamla stan för att sedan avrunda med ytterligare två glas vin på söder. Jag vaknade med en lätt bakfylla, kilade bort och tog ett blodprov och promenerade sedan på söder hela eftermiddagen. Nu avslutar jag ledigheten med att göra vegetariska minipiroger och sedan ska jag titta på Efterlyst på tv3 play. Jag älskar Efterlyst.

Så, nu har jag provat att "idag har jag....-bloggat". Det var inte så kul.

Sandra, jag vill inte sätta tankar i huvudet på dig, men.

Vi ska flyga till paris fredag 13:e. Jag är inte skrockfull egentligen, men hör ändå mig själv påpeka detta varje gång någon frågar om resan. Tilde hävdar att det vore alldeles för klyschigt att krasha den dagen, och menar att jag inte ska oroa mig.
Det är då jag inser precis vad som kommer hända. Det går upp för mig. Vi kommer överleva ditresan och pusta ut, fira, hoppa högt över att det gick bra. Och sen krashar vi på hemvägen. Vore inte det ironiskt?

Paris

På hotellet i Montmartre häromsistens bodde ett äldre par som var morgon hade med sig varsin bok till frukosten. Sedan satt de där och läste, utan att säga ett ord till varandra. Det tyckte jag var fint. Tanken slog mig precis att Sandra och jag kanske kommer se ut ungefär så om en och en halv vecka, på ett annat hotell i Montmartre. Snabbt kom jag dock på att vi inte bokat frukost på hotellet, det känns betydligt mysigare att slå sig ner på ett gemytligt café längs vägen någonstans och ta sig en kaffe och en croissant och njuta av atmosfären. Och inte tänker jag bära runt på någon bok hela dagarna heller. Det finns förhoppningsvis ingen tid att läsa, bara platser att besöka och saker att se. Och oh så jag längtar. Samma stad, en annan årstid.

Glasögonsnake

I fyllan och villan i lördags köpte jag nya glasögon. En smula nervös anlände jag idag till arbetet för att prova dom och det var inte utan en viss rädsla för att de inte skulle se riktigt lika tjusiga ut en grå tisdagseftermiddag som en härlig lördagskväll kantad av gratis alkoholhaltig dryck. Nu sitter jag trots detta här, nöjd med både utseende och känslan av att vila ögonen en smula. Min katt tittar dock väldigt tveksamt på mig och ser ut att vilja fråga mig: "vem är du och var har du gjort av min kompis?"

Hur var det nu...?

Bloggtorka.

Dagens lunch

Under min vanliga arbetsdag har jag lunch kl. 9, vilket kan anses tidigt för lunch, men vid den tiden har jag varit igång i fem timmar och är i stort behov av energi. Då jag vid läggdags igår insåg att jag glömt fixa matlåda slängde jag ihop en snabb hacksallad på grönsaker och blandade bönor. Så enkelt, men ack så gott. Och som jag längtar till lunchen. Inte förrän halv tio idag.
I kväll äter jag hemma hos Erika. Det blir, trots vår fem år långa vänskap, mitt första besök hemma hos henne. Mycket spännande. Nu ska jag till jobbet.

Kvällsvickning

Paketet jag skickade hamnade i Sandras brevlåda och innehöll en bok jag tyckte hörde hemma i hennes bokhylla. Jag fann den på Myrorna, där jag senaste veckan hittat så himla många bra böcker för 20 kr styck. Jag tror jag köpt tio nya, som jag alla vill läsa på en gång. Det som sätter käppar i hjulet är min orkeslöshet, trots att jag sover åtta timmar per natt trillar ögonen nästan ihop så fort jag slutat jobba. Jag har börjat undra om det har med min kost att göra, och beslutade att från och med nu äta fyra rejäla måltider om dagen. Jag kan slarva väldigt mycket med det där, och kanske tar det ut sin rätt? I detta nu ska jag göra kvällsmat. Mackor och o'boy om aftonen är så undeskattat. Och så ska jag se Grizzlyman, som flertalet personer tipsat mig om under en längre tid, men jag har inte fått arslet ur tidigare.

Så sorgligt

Åhå, kollegor. DETTA fick ju inte hända.
Dessa underbara herrar är stammisar på min arbetsplats, de är så bedårande och trevliga att man vill stoppa dom i en låda och ta med dom hem. Var gång en av dom kommit in ensam har hjärtat bankat lite snabbare och man har oroligt frågat "är allt bra?" och hoppats att den icke närvarande tvillingen bara ligger hemma med en förkylningen. Vilket han alltid gjort. Till nu.

Is this it?

Igår var Annie och Bryan här. Godnatt.

Äta bör man

Dagens frukost: Fyra rostade mackor med gurka och ett glas o'boy. Inte speciellt kreativt.

Jag äter inte smör på mina mackor, utan laktosfri creamcheese, och när jag var i mataffären häromsistens såg jag att de fått in sådan med vitlökssmak. Kul med variation, tänkte jag, men ack så fel det känns att starta dagen med vitlök. Inte bra alls, faktiskt.

and by the way...

Nu när ämnet ändå är uppe vill jag passa på att ställa en fråga som jag inte verkar kunna sluta undra över. Jag vet att man aldrig fick veta, men är det någon som kan svara på vem som misshandlade Dr. Jacoby? Jag tycker av någon anledning att det känns som att det skulle vara Bobby, men hann befann sig ju på annat håll. Det måste varit mördaren? Eller? Katja?

Undra om pappa vill lägga in sånt här golv i min våning. Det skulle göra mig glad.

Falling

Om jag var sugen på att se The edge of love när jag satte på den tidigare ikväll, blev jag än mer exalterad när jag i förtexten såg att Angelo Badalamenti skrivit filmmusiken. Det blev en besvikelse, jag minns inte ens musiken från filmen såhär en timme senare. Jag insåg att jag inte hört speciellt mycket av honom, jag har nog baserat hela min uppfattning om honom på musiken han skrev till Twin Peaks, vilken är bland det vackraste som finns. Jag tror inte att någon annan musik gett mig så starka känslor. Kanske låg David bakom inspirationen....?

Hur som helst så gillade jag filmen, och även om det egentligen inte handlade om öppna förhållanden så kände jag åter den där dragningen mot sådana. Är det inte fint med människor som är så trygga att de ger utrymme för de de älskar att även älska andra?

Sommardåd

"Skolgrabben Todd är en helt vanlig amerikansk kille. Men när han upptäcker att en gammal tysk som bor i närheten är en nazist som kommit undan rättvisan, blir han besatt av Ondskan..."

Redan efter dessa två meningar stod det klart att jag skulle lämna second hand-affären tio riksdaler fattigare, med min första bok av Stephen King i väskan.

Oj oj oj...

Dagens beslut: sortera böckerna efter färg eller författare?

Paket

Det är förstås en del av mina vänner som läser den här bloggen, men jag har uppfattat att det också finns en del av er som jag inte alls vet vilka ni är. Det är föstås helt okej, men det vore ack så roligt med en kommentar även från er någon gång.

På fredag kommer förhoppningsvis detta spännande paket dimpa ner i en brevlåda tillhörande en av er jag vet läser. Se, det lönar sig att läsa min blogg.

I'm so sleepy...yeah...

Jag beslutade att unna mig själv att vara vaken till tio ikväll så jag får se Efterlyst. Det är kanske inte att unna mig något egentligen, för när klockan ringer vid 04.10 imorgon ångrar jag det bittert. Imorgon ska jag dock bara jobba till elva, så jag får leva med det. Poängen var hur som helst att jag inte vet om jag orkar hålla mig vaken. Jag sover så himla mycket nu för tiden, ofta från 20 eller 21 till 04 och så en halvtimme mellan 9-9.30 på jobbet, och ändå är jag konstant trött. Är det såhär det ska vara?

Milk

Jag har drabbats av en mindre besatthet av o'boy, vilket är konstigt då mjölk alltid varit bland det värsta jag vet. Mina föräldrar har aldrig tvingat oss ungar att äta eller dricka något vi inte tyckt om, vilket fick konsekvensen att jag aldrig drack mjölk, åt kött, fisk, potatis, grönsaker...ja, jag åt i själva verket inget annat än pasta. Med en enorm mängd smör. Och jag menar det bokstavligt. Stackars mamma och pappa.

I dream of yesterday..

Igår jag gick jag rakt in i en vägg. Jaha, nähe.

Uppdatering: Ja, bokstavligt talat alltså. Inte som i folksjukdomen.

Nervöst

Imorgon äger första lektionen i franskakursen jag ska gå under hösten rum. Jag är hemskt nervös då jag knappt kan ett ord på franska och lider av lite social fobi som gör nya situationer med nya människor väldigt stressande. Under de kurser jag gått efter gymnasiet har jag sett ett tydligt mönster i vilket jag sitter längst bak i klassrummet och håller tyst. Kanske borde jag utmana mig själv att bryta det mönstret den här gången. Lättare sagt än gjort, förmodligen.

Nej.

Tänk att några timmar med en person som verkar ha en negativ inställning till det mesta här i världen kan vara så nyttiga för en. Sällan känns det viktigare att bli den raka motsatsen.

Öl eller o'boy,

öl eller o'boy, öl eller o'boy.....?

The September Issue

Igår hade Erika gratis-biljetter till The Septermber Issue, och var gullig nog att ta med mig. Det var ingen film jag suktat efter att se, och skulle aldrig betalt pengar för att gå på den. Det tycker jag inte någon annan ska göra heller. Den gick i princip ut på att folk kom med ideér som Anna Wintour inte gillade och kvinnan som i själva verket framstod som den begåvade var bitter. Med all rätt. Varför någon över huvud taget skulle vara intresserad av den här kvinnan (Wintour) är mig en gåta. Hur som haver så åt vi en asiatiskt buffeé efter och kom över det hela.

Fem månader senare...

Skrivet 1 maj 2009:

• I tisdags kväll somnade jag i enbart trosor men vaknade på morgonen iklädd linne. Stort frågetecken.
• Jag tyckte jag behövde testa något nytt och köpte ett par höga klackar igår. Stapplade sedan iväg till Riche iklädd dessa och gillade läget oväntat mycket. Kanske för att vi haffade ett bord och satt ner. Även för att jag trivs förträffligt uppe i höjderna runt 185 cm.
• För de som inte har turen att få Arkiv X serverat på dvd sänds det nu åter på tv4. Det har hunnit till mitten av säsong 1, så det är inte för sent att börja slå på tv:n kl. 01:05 på vardagar.
• Nu är det 1 maj och officiellt vår. .

1 oktober 2009:

• I tisdags natt somnade jag i en enorm t-shirt och vaknade i densamma.
• Idag går jag tillbaka till affären med klackarna då både höger- och vänsterskon har gått av på mitten. Det kan väl knappast räknas som vanligt slitage, under en tid på fem månader? Jag har då rakt aldrig varit med om det tidigare. Nähedutack, någon måtta får det vara.
• Arkiv X har nu hunnit till avsnitten då Scully är försvunnen. För första gången...
• Nu är det 1 oktober och officiellt höst

Wild and crazy?

Jag har under den senaste tiden kännt ett stort behov av att rensa ur i mitt liv. Slänga prylar jag inte behöver, organisera mitt hem så att jag lätt kan hålla ordning och hitta det jag letar efter. Få bort all smuts. För att illustrera exakt hur stark den här känslan är ska jag nu beskriva händelseförloppet i mitt rum under förmiddagen. Jag: dammsög, moppade golvet, dammsög, moppade golvet, dammsög, piskade mattan ute, moppade golvet. Något maniskt, men ack så rent det blev.

Hur som helst har denna mani även nått min kropp. Jag känner att mitt färgade hår är ett överflöd, att det borde återfå sin naturliga, blonda färg. Jag hade bokat en tid hos frissan redan i måndags om det inte vore för att det kommer bli ett himla jobb och mycket förstört hår, vilket innebär att möjligheten att ångra sig inte finns. Sedan får det vara blont i år efter år tills det hämtat sig från chockbehandlingen. Och hur mycket jag än vill vara impulsiv och crazy så är jag fruktansvärt tråkig och förnuftig och tänker igenom allt om och om igen och ältar tills mina vänner inte vill veta av mig längre. Sådan vill jag inte vara. Så kanske ska jag ringa Vivvi det första jag gör imorgon och se om hon kan klämma in mig nästa vecka. Bara sådär. Utan att tänka mer på konsekvenserna. Det vore nyttigt för mig.

Härligt om hösten

Det mest positiva med den nyanlända hösten är att det, trots att jag har fönstret stängt, är lite kallt i lägenheten. Sådär lagom kyligt när man kryper ner under täcket om aftonen. Det är en underbar känsla, när jag var liten brukade jag lägga mig i mina föräldrars säng och värma upp mammas sida åt henne när det var läggdags. Pappas sida var förbjuden frukt, han uppskattar liksom jag att kura ihop i en kall säng. Det är kanske något jag ärvt av honom. Det och min kärlek till chips.