Jag tittade in hos Annie och Bryan på hemvägen och promenerade sedan hem. Luften var underbar och jag skruvade upp Depeche på högsta volym och fick det där nyförälskade pirret i kroppen som jag brukar ha bara för att jag älskar livet. När jag gick över bron mellan Stureby och Bandhagen dök tanken på att hoppa upp och jag tänkte att den korta smärta jag skulle känna inte vore något mot den frid jag sedan skulle få. Underbar tystnad. Sedan gick jag vidare och njöt av pirret i magen och tron att jag faktiskt har turen att vara en ovanligt lycklig person.
Idag lekte jag "titta ut genom ett fönster på vilket det rinner vackert regn och längta efter någon" på jobbet, jag tyckte det var roligt. Jag måste skaffa ett liv.Jag har nya numret av Bang bredvid mig, låtsas att jag inte existerar resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar