Annie och jag har spenderat hela eftermiddagen på en filt på hennes balkong med en flaska rosé och en sol som sken som aldrig förr. Finare dag får man leta efter. Sist jag skulle hem till det nyförlovade paret ville jag få lite småstadskänsla och slängde mig på cykeln för en tur genom villaområdena här i förorten. Jag är värd en klapp på ryggen för det fina försöket, men jag cyklade vilse och förbannade mig själv för att jag inte tänkt på att pumpa däcken inför premiärturen. Dessutom förstod jag plötsligt varför pappa gav mig en irriterad blick när han insåg att min cykel stått ute i cykelstället hela vintern.... Jag hade en poäng med den här historien när jag påbörjade den, men den är bortglömd nu. 
Att kalla det här en vårdag är en underdrift, tycker Lindh. Hold you're horses, kanske ni tänker nu, men jag vill mena att vi fått en smak av sommaren. Kanske var det bara i den gassande solen på balkongen det var så varmt, men jag står fast vid mitt uttalande. Tack Annie, du är fantastisk!
1 kommentar:
du är med grym. Glöm aldrig det!
Skicka en kommentar