Folk säger alltid att "när man pluggar, då är man aldrig ledig", och nog insåg jag tidigare att så är fallet, men det var först i fredags jag insåg precis hur sant det är. Aldrig har jag njutit så mycket av en helg, och då jobbade jag ändå ena dagen. I lördags var jag dock ledig mellan avslutad och kommande kurs, och njöt av en helt oplanerad dag. Jag sov tills jag vaknade fullkomligt utvilad, åkte in till söder för långpromenad, tog en paus och slank in på 13.30-visningen av Kvinnor utan män, fortsatte min promenad och tog sedan en spontan bakis-middag med Jenny.
Nu ska jag sätta igång att läsa om svensk utbildningshistoria, för att sedan åka in till stan och gå på en rulle med Jenny, hela tiden med stressen i bakhuvudet, med vetskapen att jag borde plugga. Ni människor som är utbildade/under utbildning - lär man sig hantera denna känsla eller är man förlorad under hela studietiden?
2 kommentarer:
ska jag vara ärlig eller ska jag ljuga?
Jag kan börja med att ljuga:man lär sig verkligen. Att plugga blir som ett jobb, har man läst en grej kan man sedan koppla av fullständigt.
nu ska jag vara ärlig: Det är samma jävla helvete hur förbannad länge man än pluggar, tror mig jag är inne på mitt 6e år.
Men icke desto trots är det ju kul att plugga
/katja
Katja: Kanske hjälper det om man gör saker och ting i tid, så att man hela tiden känner att man ligger före? Like that's gonna happen....
Skicka en kommentar