Ännu ett meningslöst inlägg

Jag pratade med en vän om åskan och berättade att man inte har åskledare när man bor i villa. Hon trodde mig inte, men så är alltså fallet. Jag tror inte det är något unikt för min familj, men det första som hände i vårt hus när åskan gick var att man drog ur sladdarna till de elektroniska prylar man var rädd om, eftersom det hände att både telefoner och dator gick sönder. Än idag blir jag hysterisk och sliter maniskt ut varenda sladd ur kontakterna så fort det mullrar lite utanför fönstret. Nu när jag börjar uppfatta att detta är helt onödigt i en lägenhet känns det smått pinsamt att jag ägnat mig åt det i fem års tid. Totalt ointressant, men jag börjar ändå fnittra lite när jag ser framför mig hur jag vaknar mitt i natten och flyger upp ur sängen och sliter ur sladdarna så snabbt att jag nästan behöver stretcha efteråt. Jaja. Jag kommer nog inte sluta, även fast jag vet bättre. Det sitter i ryggmärgen.

Jag har duschat mitt på dagen, sådär som man gärna gör i denna värmen. Jag älskar det. På schemat i eftermiddag står Katja.
Katja och Carlolina.

Carlolina is a cool cat

Om man söker på mitt hemnummer på eniro står det att jag heter Carlolina.
"Carlolina fyller år den 14 nov", står det.
Det är rätt roligt tycker jag.

Hundrasjuttioåtta

Jag har precis insett att jag är två centimeter längre än jag alltid trott jag är. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra med den informationen, det förändrar ju ingenting. Jag har inte blivit längre. Ändå gläder det mig.

"Hur lång är du?"
"Jag är 178 cm lång."

Det är nästan som om jag pratar om någon annan.
Någon lite längre, lite snyggare.

This is the story of...

Total bloggtorka. Jag går fortfarande och väntar på att sommaren ska börja allt medan midsommar närmar sig med stormsteg. Det framkallar en hel del ångest. Och med det här vädret kan jag bara hoppas att storebror lagt säsong nio på brevlådan så den trillar in här i dagarna. Sista säsongen. Jag minns så väl när jag fått de första fyra säsongerna i julklapp. Det var 2007, A hade redan kommit en bit in i säsong ett och en kväll kröp jag, A och hans dåvarande tjej ner i hans säng och tittade på avsnittet de hunnit till, jag vill minnas att det var andra avsnittet om Eugene Tooms. Där somnade jag under mitt täcke som jag sedan sömndrucken släpade med mig till min sovplats medan tonerna av Arkiv X melodi hördes längre och längre bakom mig. And that's the story om när jag blev fast. Hu så fint. Godnatt.

Fly

Jag och Ingela har bokat vår resa till Paris, vilket känns underbart då jag velat besöka staden väldigt länge. Flygresan är jag dock inte det minsta pepp på. Att sitta instängd i ett flygplan högt upp i luften utan någon som helst kontroll är helt enkelt inte min favoritsysselsättning, och efter dagens nyheter om det försvunna planet känns det om möjligt ännu värre. Jag vill verkligen inte krascha. Inga konstigheter med det.