Lindh och temperamentet

Idag tappade jag fattningen rätt rejält, kastade saker i golvet på lagret och sådär. Det var en ganska kraftig reaktion på en småsak, vilket brukar tyda på att det ligger något helt annat bakom. Det gör det förstås, även om jag samtidigt faktiskt tycker om personen ifråga. Lite.

Och sedan har jag funderat över det här med onödiga kommentarer. Små meningslösa pikar med tråkig ton. Jag har aldrig förstått mig på det där. Vad tror man att en person får ut av en "ärlig" kommentar, om det ändå är något den inte kan göra något åt? Och, framför allt, vad får personen som yttrar den ut av det?

Jag gillar inte att vara på det här humöret, så nu ska jag åka till Riche med Annie och Bryan.

En bra dag

Igår somnade jag strax efter nio, trots att jag sovit flera timmar under eftermiddagen. Hoppas jag är på väg in i en period med goda vanor och tillräckligt med sömn. Tråkigt bara att det fortfarande är ljust ute när jag lägger mig. Fint att höra fåglarna kvittra genom det öppna fönstret när jag vaknar dock. Nu ska jag läsa i en halvtimme innan jag slutar ögonen. Det har varit en bra dag. Sparsamt med huvudvärken. Det gör allt.

Idag har jag köpt:
- Skor
- Byxor
- Två böcker; Avled Stilla av Símone DeBeauvoir och Ett jaktdrama av Anton Tjechov
- En cd-skiva (!)

Summa för kalaset: 220 riksdaler. Tacka vet jag Emmaus.

Godnatt

Längtar

Imorgon kommer min mamma hit. Det längtar jag till.
Nu ska jag sova, klockan är ju i princip mitt i natten.

FF

Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring Filip och Fredrik. Jag tycker Fredrik är himla grann att titta på, men finner grabbarna lite för pubertala för min smak. Jag tyckte ändå att jag för en gångs skull kunde slå på tv:n och ge deras nya program en chans. Stort misstag, verkar det som. Jag liksom vrider mig lite obekvämt och vet inte vart jag ska titta. Nästan skäms. Kanske blir det bättre, men under tiden undrar jag; kan de tala i normal ton, eller skriker dom jämt?

Man håller på och utreder mitt huvud, som värkt konstant sedan januari. Det går sådär. Jag fick en antibiotikakur, bara för att testa. Kan ju inte skada, tänkte jag och började knapra piller. Det gjorde det nog inte heller, men när pillerburken ekade tom var jag en förkylning rikare. Ingen märkvärdig sådan alls, lite täppt bara, men blåsorna i munnen kom som ett brev på posten och är nu så många att jag börjar grina varje gång jag borstar tänderna. Någon som vet hur man får dom att försvinna snabbare än förkylningen?

Så min småländska kan ställa till det...

Idag på arbetslatsen nämnde jag och min kollega kvinnan i Berlin som hoppade ner till isbjörnarna och min kollega meddelade att han nog skulle tycka det var ännu värre att hoppa ner till en stor orm.

När jag en stund senare slängde ur mig en följdfråga från ingenstans fick min kollega en ganska förbryllad ton på rösten..:

Jag: Har du ormfobi?
Kollegan: Njaaaaaeee....alltså....inte speciellt.....
Jag: Du vill bara inte bada med dom?
Kollegan: Naaaeeee....eller....alltså....
Jag: Men du sa väl att orm var värre än isbjörn...?
Kollegan: Jaha. Jag tyckte du sa homofobi.

Rock'n roll

Jag tänkte, att istället för att inte gifta mig då jag tycker det känns som ett hån att stå och lova hur mina känslor ska se ut i framtiden, kanske jag inte borde se det hela som något allvarligt och gifta mig med varenda kotte jag blir kär i? Det vore fan så mycket mer rock'n roll.

Min nakna lekamen

Jag brukar inte ha någon brådska med att få på mig kläder när jag tvättat min kropp ren, jag tänker att jag ändå har fönster mot skogen och att ingen vistas där. Cola-flaskorna och cykeldäcket som hänger i ett träd nedanför mitt fönster skulle dock kunna tyda på motsatsen. Well, jag har hur som helst inte gjort det till någon vana att stå och skaka min nakna lekamen i fönstrena. Möjligtvis vattnar jag blommorna.

Den om mitt badrumsskåp

Varje gång jag öppnar mitt badrumsskåp lossnar ena handtaget och faller med en smäll ner i handfatet. Jag börjar alltid skratta lite, då jag tänker på när Annie lite oroad kom ut ur mitt badrum med orden "eh, jag har tagit sönder ditt badrumsskåp". Det hade hon inte, men hon blev verkligen busted med att ha rotat i det. Nu var inte detta någon pinsam situation då vi har den typen av relation där det är okej att låna saker ur badrumsskåp (och andra skåp) utan att fråga, men det hade verkligen varit en tiopoängare om det hade hänt hos en ny bekantskap...

Hypnos?

Under en period gick jag omkring och sjöng konstant på en och samma låt. Inga konstigheter kanske, om det inte vore för att det var en låt jag verkligen inte gillade och i själva verket inte ens kunde texten på. Jag kunde inte förstå hur detta kom sig, jag hade inte ens lyssnat på låten. Några morgnar senare, när klockan ringde, insåg jag dock att just den låten spelades kl. 04:00 på radiostationen som går igång när min väckarklocka ringer. Jag var inne i en period då jag snoozade, och lyssnade alltså på låten i sömnen...

Igår upplevde jag samma sak då gick jag omkring och mumlade "no, you don't know what you're doing! " med dramatisk röst. Hade förstås somnat med Arkiv X på igen.

Funkar det här med hypnos i sömnen? Jag verkar väldigt lättpåverkad. Kanske skulle man spela in ett hypnosband att lyssna på nattetid?

En sväng till himmelen och tillbaks

Efter en hård helg och en lång måndag låg jag halvdöd i sängen och tyckte synd om mig själv för att jag inte hade något att göra. Såg mig omkring och insåg att så inte alls var fallet - min lägenhet såg ut som en pundarkvart och var i direkt behov av en städning. Började med disken men kände snart hur hjärtflimret tog över hela kroppen. Ståendes dubbelvikt över diskhon insåg jag att jag skulle dö i en lägenhet liknande en pundarkvart. Gud i himmelen, tänkte jag. Så pinsamt. Jag överlevde även denna gång, men har fattat några beslut:

• Jag ska alltid ha städat
• Jag måste kopiera min nyckel och ge till någon. Här kan Annie och Bryan vara lämpliga, de bor nära och kanske hinner hit för att rädda mig om jag dör
• Min inredning ska innehålla smaskiga saker för min katt att äta, så han inte äter mig om jag dör och han inte får någon mat
• Jag ska sluta slarva med medicinen, så kanske jag slipper tänka på det här igen

Jag har ett par partyskor.

Jag köpte dom i London i början av Juni förra året och efter det var det inte party utan partyskorna. Jag minns att Kristian Luuk berättade att han under sin studietid alltid tog på sig kostym när han skulle sätta sig och plugga. Då kände han att nu, nu är det plugg. Så är det med skorna. Jag tar på mig dom och känner att nu, nu är det allvar. Nu är det disko. Precis så känner jag.

Den där april-helgen...

Jag vet att det är påsk och så, men jag var inte så pass tight med Jesus att jag planerat in något firande i hans ära. Det hände dock så mycket under den här helgen förra året att den är värd att firas ändå. Det ska jag göra med Katja, det var med henne allt hände och med henne det ska hända åter igen. Fast med en mer positiv klang. Isåfall ska jag köpa en vaniljbulle och en cola när jag åker hem imorgon. Det gjorde jag inte förra året, men det ska jag göra i år.

Svanen

Näe, idag är ingen bra dag. Jag har ingen kraft i kroppen, minsta ansträngning känns som att bestiga ett jävla berg. Om en vecka får jag provsvaren, sedan blir det röntgen som förmodligen kommer visa en enorm hjärntumör eller något annat livsfarligt. Då vill jag att Katja ska ha min svarta svan. Jag tror hon skulle minnas mig då.

Shark attack

Åh det är hajprogram på tv. Jag är så lycklig.
Jag måste ha popcorn till det här.

Rapp, Lindh och en flaska rosé

Annie och jag har spenderat hela eftermiddagen på en filt på hennes balkong med en flaska rosé och en sol som sken som aldrig förr. Finare dag får man leta efter. Sist jag skulle hem till det nyförlovade paret ville jag få lite småstadskänsla och slängde mig på cykeln för en tur genom villaområdena här i förorten. Jag är värd en klapp på ryggen för det fina försöket, men jag cyklade vilse och förbannade mig själv för att jag inte tänkt på att pumpa däcken inför premiärturen. Dessutom förstod jag plötsligt varför pappa gav mig en irriterad blick när han insåg att min cykel stått ute i cykelstället hela vintern.... Jag hade en poäng med den här historien när jag påbörjade den, men den är bortglömd nu.

Att kalla det här en vårdag är en underdrift, tycker Lindh. Hold you're horses, kanske ni tänker nu, men jag vill mena att vi fått en smak av sommaren. Kanske var det bara i den gassande solen på balkongen det var så varmt, men jag står fast vid mitt uttalande. Tack Annie, du är fantastisk!

We´re squares baby, and squares stick together

Igår bar jag skinnpajen för första gången i år. Jag köpte en paj för många herrans år sedan och jag älskade den så, den var en del av min personlighet och jag kände mig inte hel utan den. När den försvann gick jag sönder. Det lyckliga slutet kom när jag hittade en ny som jag så småningom kom att föredra framför den gamla, och det är just den jackan jag plockade fram igår. Slitet skinn och lite dålig passform, men oh, så underbar. Jag har inte alls samma känslor för jackan längre, jag känner mig hel även de delar av året då vädret inte tillåter en så lätt klädsel, men lyckan är ändå total när den åker på. Förmodligen för att jag vet att det är vår.