Nybro

Det senaste årets ointresse för min hemstad har nog kommit ur det faktum att jag för första gången känt att mitt liv verkligen finns i Stockholm nu. Det har nästan varit en befrielse att på något sätt "bryta" med Nybro, för det funkar inte att gå och längta hem och tänka att allt det här kanske bara är tillfälligt. Det har varit otroligt skönt att känna att jag inte har något kvar i Nybro (bortsett från familjen och en vän), men nu när jag besöker staden mer än någonsin igen är det fantastiskt. Den tidigare ångesten över att gå på torget och springa på någon jag brukade känna börjar suddas ut, jag tog helt sonika just den vägen till Skomakar-Anton häromdagen trots att det fanns en närmare väg. Att besöka lokalen där högstadiediskot Eclipse ägde rum för många herrans år sedan var verkligen ingen höjdare, men att springa på gamla klasskompisar och få höra hur deras liv ser ut nu var riktigt roligt. Jag kan inte se mig själv flytta tillbaka dit, men skulle jag av någon anledning bli tvungen skulle jag nog älska livet där också.

Dansgolvet på gamla Eclipse (vet någon vad stället hette nu?)