Sommarminnen.

Min sommar var verkligen underbar och jag får en känsla av förälskelse när jag tänker tillbaka på den. Förälskelse i personer jag tillbringade den med och platser jag besökte och jag går allt som oftast omkring med mitt pärlarmband jag inhandlade i mataffären i Bergen. Inte för att det är fint, men för att det påminner mig om fina saker.

London med Ingela, juni:

Självklart.

Vi bodde en kort promenad från Portobello market, vilken jag kommer besöka igen.

Berlin med Katja, juli:

Tysk lunch

Knarkön.

Roadtrip med Katja och Ingela, Stockholm-Nybro-Trelleborg-Rügen-Trelleborg-Nybro-Stockholm.

På väg till Öland med en seriös strandoutfit bestående av bikini, solglas och solskärm.

På vägarna stöter man på husvagnar med samma namn som mitt tyska alter ego.

Vackra Trelleborg

Binz var fantastiskt.

Och den kanske roligaste bilden som finns på oss.

Nybro

Det senaste årets ointresse för min hemstad har nog kommit ur det faktum att jag för första gången känt att mitt liv verkligen finns i Stockholm nu. Det har nästan varit en befrielse att på något sätt "bryta" med Nybro, för det funkar inte att gå och längta hem och tänka att allt det här kanske bara är tillfälligt. Det har varit otroligt skönt att känna att jag inte har något kvar i Nybro (bortsett från familjen och en vän), men nu när jag besöker staden mer än någonsin igen är det fantastiskt. Den tidigare ångesten över att gå på torget och springa på någon jag brukade känna börjar suddas ut, jag tog helt sonika just den vägen till Skomakar-Anton häromdagen trots att det fanns en närmare väg. Att besöka lokalen där högstadiediskot Eclipse ägde rum för många herrans år sedan var verkligen ingen höjdare, men att springa på gamla klasskompisar och få höra hur deras liv ser ut nu var riktigt roligt. Jag kan inte se mig själv flytta tillbaka dit, men skulle jag av någon anledning bli tvungen skulle jag nog älska livet där också.

Dansgolvet på gamla Eclipse (vet någon vad stället hette nu?)

Imse vimse spindel

Stiger upp vid fyra, trött efter gårdagens resa med hemkomst vid midnatt, borstar tänderna och går ut i köket, tar ett glas och fyller det med vatten, sväljer två tabletter och ställer ifrån mig glaset. Bam. Stor spindel i diskhon. Riktigt stor. Total panik, letar efter något att döda den med utan att släppa den med blicken och får tag i ett blockljus. Försöker krossa den, men den börjar springa och försvinner ner i avloppet. Spolar vatten i flera minuter, drar igång varmvattnet och spolar i ytterligare några minuter. Lägger saker på hög över avloppet och där ligger de kvar och kommer så göra tills någon annan tar bort dom.

Underbart

Och ett glas rödvin

Om hösttecken

Om första riktiga hösttecknet är att löven ändrar färg så är det andra att Karolina börjar konsumera rödvin. Under sommarmånaderna får rödvinet ge plats åt ölen, som dricks kall och kan klunkas precis som sig bör när värmen ligger på samt är mer praktisk att ha med vid sammankomster utomhus. Så trots höstjacka, varm halsduk och fodrade gummistövlar är det först när det ständigt står en öppen rödvinsflaska på köksbänken som jag inser att det är höst.
Nu är det höst.

Det var en gång...

Som alltid när man städar badrumsskåpet hittade jag ett minneskort med gamla bilder.
En gång för ett par år sedan var jag på Chili och drack spya och försökte döda folk med min blick.

The domino effect

Till skillnad från större delen av dagens ungdom (iaf på min arbetsplats) är jag den som stiger upp långt för tidigt och sedan sitter och rullar tummarna vid halv fem på morgonen. Som idag. När jag skulle borsta tänderna fick jag tag på allas tandborstar utan min, och i en irriterad rörelse välte jag tandkrämen och fick en dominoeffekt i mitt badrumsskåp till följd. Jag skrattade sådär hysteriskt som jag bara gör när det händer något jag känner att jag möjligtvis inte orkar med, men insåg sedan hur mycket fritid jag hade och kan nu stoltsera med ett välstädat badrumsskåp. Så jävla behändigt.

Söndagsmiddag

Söndag och obligatorisk middag med Katja. Grönsaksgratängen blev nedröstad till förmån för pizza/falafel. I vanlig ordning ångrade jag mitt val och suktade efter Katjas pizza i samma ögonblick vi fick maten, men Katja var bakis och behövde sin pizza själv. Jag lär mig aldrig. Som alltid en underbar eftermiddag/kväll på Katjas golv. Jag hör hemma där. Det är skönt att det är höst och vardag och att de fantastiska rutinerna är tillbaka. Nu ska jag upp om mindre än 4 timmar.

Berlin.

Jag önskar jag var i Berlin.
Eller London.