torsdag, november 19, 2009

Dagens mysterium

Det tog mig typ tio minuter att hitta två svarta strumpor i samma nyans. Eftersom jag tvättar alla samtidigt, lika ofta, har jag svårt att förstå hur detta går till.

Nu ska jag hur som helst strax gå bort till Annie och Bryan. För ett ögonblick tänkte jag att det skulle bli en skön cykeltur, men just det. JAG HAR INGEN CYKEL. Det får en bli en skön promenad istället.

onsdag, november 18, 2009

Dagens outfit: paradisdräkt

Det är festligt när man på vägen till sin kvällsdusch svänger förbi ytterdörren för att kontrollera att den är låst och hivar upp den på vid gavel. Spritt språngande. Väldigt festligt.

Note!

Någon frågade hur jag visste att det var en tattare som stulit min cykel, så jag vill påpeka att när jag kallade tjuven tattare menade jag egentligen inte "en medlem av en socialt utstött folkgrupp som ibland avviker från majoriteten genom att inte vara bofast (och på felaktiga grunder trotts vara rasmässigt avvikande", som ordet i själva verket betyder. Jag menade bara en person som inte förstår, eller helt enkelt inte bryr sig om, skillnaden mellan mitt och ditt.
Då var det sagt. Nu ska jag göra en polisanmälan.

tisdag, november 17, 2009

Att det ska vara så jävla svårt för vissa....

Dagens minus:
Ett jävla tattaräckel har stulit min cykel.

Dagens plus:
Katja är sjuk så vi har legat på en madrass på mitt golv med galet mycket mat, chips och dipp och glott på tv och gnällt över hennes förkylning och min stulna cykel. Hela dagen. Dessutom hämtade pappa oss i stan och skjutsade oss att hämta Svinpäls hos Jenny, vilket var hiskeligt skönt.

(Ja, det är inget plus att Kata är sjuk, alltså.)

måndag, november 16, 2009

Den där Sandri alltså!

Det är väldigt fint när man får en present och den innehåller något man inte visste existerade, men i samma ögonblick man ser prylen känner man att man måste ha. Och då har man den redan i handen. Det är förstås roligt enbart pga den faktiska saken man fått, men det som värmer mest är ju ändå att någon tänkte på en och visste att man ville ha just den saken, innan man visste det själv. Detta hände när Sandra gav mig Jonas Karlssons novellsamling Den perfekte vännen. Hon hade med stor sannolikhet min attraktion till denna granna karl i tankarna, men jag ser verkligen fram emot att läsa boken. Jag har fått för mig att han är fin och sympatisk och att hans texter ska vara detsamma.

Tack!

Paris i mitt hjärta

Jag är hemma, jag lever och jag längtar tillbaka. Jag orkar inte gå loss på information om resan just nu, kanske imorgon. Sandra åkte hem till småland ikväll och jag sitter och tänker igenom resan med två ångers-moment.

1. Att vi inte tackade ja till det där glaset med okänd dryck vi blev ombedda att stanna och dricka i en kyrka vi helt sonika traskade in i (i jakt på en toalett). Kanske hade det varit fint att prata med lokalbefolkningen en stund?

2. Att jag inte skrev upp vad den japanska tidning hette som fotade mig till dess streetstyle-sidor. Jag googlade i all hast nu och det finns ungefär en miljard japanska mode/streetstyle-tidningar. Jag kan nog glömma att få tag på den.

torsdag, november 12, 2009

Utmattad

Igår efter läggdags:
Jag: Skrivaren funkar inte! Jag kan inte skriva ut våra biljetter! Jaha! Nu får vi stanna hemma!
Sandra: Så, några restips jag läste om. 1. Lägg ett a4-papper med.....
Jag: Det funkar inte! Nu har vi inga boarding pass och får inte stiga ombord på planet! NU blir det inget!
Sandra: ....namn och adress överst i väskan. 2. Sätt ett.....
Jag: Det gåååååååår inte!
Sandra: .....hänglås på väskan...

Ja, såhär går det till när jag ska hantera tekniska prylar när jag är utmattad. Vilket jag är jämt och ständigt nu för tiden. I måndags började jag grina för att personen på Com hems kundtjänst var inkompetent. Efter att jag vi lagt på såklart. På måndag behöver jag sova ut en smula, Sandra. Och om inte förändringen jag hoppas ska ske efter jul sker, får jag ett nervsammanbrott. Jag klarar inte desa tidiga morgnar mer. Åhå.

onsdag, november 11, 2009

The leader of the pack

Häromdagen sa Sandri att det var 7 grader i Paris. Idag säger mamma att det står 14 grader i lokaltidningen medan jag precis läste i bloggvärlden att det är 20 grader och sol. What to pack?

tk

Jag sitter i telefonkö.

Uppdatering: Efter typ 20 min i kön var jag nummer tre. Då bröts samtalet. Nu börjar jag om, med 60 personer före mig i kön. Kanske kunde Com hem anställa ett par kundtjänstmedarbetare till? Och kanske kunde de vara så crazy att de utbildar den personal de har, så att de faktiskt vet hur saker och ting funkar när man väl får prata med någon. Inte undra på att de utsetts till sämst i hela jävla världen... Åh.

Ps

Ps: Det är synd att min flygrädsla ger mig dödsångest innan varje resa. Det förtar liksom lite av känslan.

Uppdatering: En pilot har gripits då han tänkte flyga full. Se. Jag har läst mycket om störda piloter på senaste tiden. Två somnade och missade flygplatsen, två började slåss.... Det är galenskap att sätta sig i ett flygplan med en pilot man inte vet om man kan lita på. Jag noterade när jag åkte buss hem från Småland i söndags att föraren var tvungen att göra alkotest för att kunna starta bussen. Det är ju positivt, men säger inget om honom som förare i övrigt. Jag antar att man inte kan kräva hur mycket som helst, men när flygbolagen anställer så pass dumma människor (att de super, slåss och sover på arbetstid) blir man ju lite fundersam... Det här med Paris kanske är en dum idé ändå.

Två dagar kvar...

Jag förtjänar att vara trött då jag la mig efter läggdags igår. Läggdags är helst vid åtta, absolut senast nio. Igår somnade jag nog inte förrän 21.20. Hemskheter!

På fredag morgon åker jag till Paris. Jag är, i vanlig ordning, fruktansvärt rädd för flygresan och har nu börjat fundera över hur jag ska klara mig utan dinkelmüsli till frukost. Inget håller mig mätt som dinkelmüsli. Kaffe och croissant är kanske det självklara valet av frukost i denna underbara stad, men jag vill snarare placera det i kategorin fika. Äh, i själva verket ser jag bara fram emot att gå på paris gator igen. Med eller utan frukost i magen.

tisdag, november 10, 2009

Tv-star

Idag blev jag stoppad av en reporter och en kameraman som bad mig ställa upp i ett inslag om bloggar som ska visas i programmet Efter tio på torsdag. Jag skulle svara på lite frågor och inslaget skulle bara vara några minuter (och visas väl dessutom när de flesta jobbar), men jag krånglade mig ur det hela och lommade kvickt därifrån. Jag vill inte vara med i tv. I synnerhet inte med gult hår.

Mörker och åter mörker

Tidigare idag i elektronikaffären hörde jag plötsligt en av mina favoritlåtar med Depeche Mode och yttrade glatt orden "åh, vad bra musik ni spelar!" till killen i kassan. Han tittade frågande på mig och det dröjde ytterligare några sekunder innan jag fattade att det var min mobil som lät.

Är det mörkret som får ens hjärna att helt sluta funka? Jag ser inte annat ljus än det från lampor förrän efter avslutad arbetsdag, och då har jag redan hunnit bli så degig att det lilla ljus man får ändå inte hjälper. Underbara höst.

onsdag, november 04, 2009

Uppdatering

Inte för att jag varit så aktiv här att någon kommer undra vart jag tar vägen, men jag tänker nu cykla bort och lämna in min dator på felsökning. Imorgon åker jag till Småland och på måndag bör jag kunna hämta den igen. Krävs någon fix av den lämnar jag in den på torsdag nästa vecka, för på fredag åker jag till Pariiiiiiis. Det ska bli så underbart, inte enbart för att jag längtar till staden, utan också för att det här blir den första resa Sandra och jag gör tillsammans, trots att vi känt varandra hela livet. Det ska bli så himla fint.